Dikt #2

"Sången du är"
(-08, H.Lindholm)

En saga, en morgon, en himmel och en sång.
Många namn du har, älskade och kära.
Kommer jag se dig än en gång?
Så jag får dofta din ros,
och sången din lära.

Vackra ljusblå morgonsång,
du känner ingen ånger,
gör ingen en nekan.
Det vackraste jag hört någon gång,
ja alla gånger utan tvekan.

Sjung mig din sång, din sagofanfar,
jag hör tusen himlar spela i symfoni.
Du torkar barnet om kinden, röd och rar,
och alla mörka dagar dansar i sorti.

Jag såg dig, mina ödes kära hankar,
som min himmels sorglösa sol.
Du fyller mig än av de vackraste av tankar,
och ängder vida av blommande viol.