One weeks notice

Hallå!

Mycket har hänt. Låt mig bara få ta några stillsamma andetag innan jag börjar, ok.
Jag ska till intervju på konstfack på tisdag. Det hade blivit något fel med posten, för jag fick aldrig mitt antagningsbrev till intervjun, så jag antog liksom att jag inte gått vidare i urvalet. Sen ringde de från konstfack idag och undrade vart jag höll hus, för de satt alla och väntade på mig. Jag blev givetvis väldigt shockad, för jag hade verkligen inte fått något brev om det. Så vi kom överens om en ny tid, tisdag nästa vecka klockan 12.30 i Stockholm. Så himla nice, all möda har gett sin avlöning. Så hiiiiiiiiiiimla skönt och roligt. GUUUUUUUUUUUUD. Sen blev jag idag dessutom med beröm godkänd i kompletteringsuppgiften från föregående kurs vilket ocokså var en sten lyft från axlarna. Vi har nu påsklov, och jag är ledig fram tills måndag, så det ska bli skönt att få ledigt så jag kan njuta lite av solen. Jag trivs som fan med min nya livsstil, jag går. Går, går, går, går. Jag går till och med in till stan! det tar ca en timme, enkel väg, men det är så himla skönt och så luktar det så gott utomhus. Träningen går också fort framåt, jag älskar känslan av träningsvärk i kroppen. Har tränat varannan dag nu i snart tre veckor, och trivs som fan med det, jag tar mig tid. Jag har också lyssnat klart på ljudboken; män som hatar kvinnor. Med andra ord ligger jag för en gång skull rätt i tiden. Jag brukar vanligtvis ligga en sisådär fem till tio år efter alla andra med sådant, men just den här gången har jag hakat på trendvågen. Känns skönt, för då kan jag delta i debatten om boken, och det tycks debatteras om den överallt. spännande bok för övrigt, och ljudbok är en underbart ljuvlig uppfinning. Man får akta sig så man inte blir förslappad och glömmer hur man läser bara.
I övrigt så har mitt intresse för miljö och samhällets hållbara utveckling, växt i stadig takt. I går hade vår lärare i konsthistoria ett föredrag om hållbar utveckling som var mycket intressant. Kulmen i föreläsningen var en film som jag tycker alla skall se. Filmen förklarar på ett mycket enkelt sätt hur vår konsumtion ser ut idag, och hur den förvidrigar sig över planeten. kolla på filmen och sprid den vidare, för det är vårt ansvar. Det låter moraliserande och predikande och uttjatat, men vilka ord ska man använda då? det är ju faktiskt vårt ansvar. Så, ta ansvaret du har på allvar och se filmen, du kommer häpna!

www.thestoryofstuff.com

Dessutom har jag kommit på att jag avskyr genusdebatten som försigår i massmedia. de tar för lätt på begreppet jämställdhet. Jämställdhet handlar inte enbart om kvinnorätt. Många har svårt att ta detta till sig, sorgligt nog. Jag såg en debatt på tv4 för några dagar sedan där man sålde in programmet under begreppet jämställdhet. Programmet handlade om våldtäktsfrågor, och man hade bjudit in två gäster, båda två från kvinnorättsorganisationer, och räknade jag gångerna som ordet; "kvinnor" nämndes under debatten, skulle antalet gånger uppgå till över 100. Det diskuterades länge och väl om hur det var viktigt att kvinnor fick tillgång till hjälp, att man vågade prata om kvinnors utsatthet och vikten av att bättra på lagstiftningen så att ingen kvinna skall känna sig rädd när hon går ensam genom stan. Inte en enda gång under debatten nämndes de våldtagna männens situation, eller männens utsatthet. Även om våldtagna män är betydligt färre än våldtagna kvinnor, så kan man fortfarande ställa frågan om det fucking spelar någon roll om det är en man eller kvinna som blir våldtagen? Gärningen är fortfarande lika vidrig. Jag tycker det är jävligt inskränkt att ta på jämställdhetsbegreppet som ett kvinnorättsbegrepp, för då glömmer man hälften av jordens befolkning. Jag gillar heller inte sättet som kvinnor porträtteras i media. Är de inte utfläkta på affischer utmed gatorna så är de våldtäktsoffer på aftonbladets löpsedlar. Överallt syns någon form utav kvinnoförtryck, men vem är boven i dramat? Och överallt uppstår moraldiskussioner i samtext med den specifika offerbilden i fråga, varesig det är annorktiska modeller eller wanja lundby wedin. Jag hävdar att man blåst upp det hela. Man har fucking själv skapat skillnaden mellan man och kvinna och man för traditionen bara vidare genom att diskutera skillnaden. Visst, det är synd om kvinnorna, men det är ta mig fan jävligt synd om männen också. När ska jämställdhet handla om individers lika värde, istället för om vem det är mest synd om? Just nu är det kvinnors tur att härska rampljuset. men rampljuset är en förrädisk scen. Debatten om männens bekymmer står och stampar i skuggan medans tv3 anordnar rosa bandet galan och hela sverige gråter ikapp med snyfthistorier på tv. Vad hände med det röda bandet? Bandet för aidsdrabbade, en folkgrupp så ofantligt mycket större än de med bröstcancer? Antar att det just nu helt enkelt bara inte är modernt med jämställdhet. Det är modernt med kvinnor. Kvinnor blir dock för den delen inte behandlade ved varesig rättvisa eller respekt, snudd på tvärt om. Jag ser på detta som ännu ett sorts övergrepp. Massmedia framställer en bild av en kvinna som är undergiven mannen, underbetald, sjukdomsdrabbad, våldtagen och otrygg. Rädda kvinnan, skänk en slant. Kvinnan är människa, och har väl för bövelen en egen ryggrad som hon värnar om. Hon behöver inte fler som tycker synd om henne, hon behöver bara rak och hederlig rättvisa liksom alla människor i vårt samhälle.
Lägg ner denna jävla debatten nu, Massmedia, och lär er vad begreppet jämställdhet egentligen står för. Just nu är det ett billigt utfyllnadsord som förlorat sitt värde.

Uh, förlåt, blev visst lite upprörd så här frampå natten. I den akademiska världen så lider man av att det jämt pågår någon slags katergorisering, utdelning av titlar. Jag gillar inte detta, det är slöseri med tid. För ingenting förändras av att man kommer på en titel för det, man gör det bara onödigt komplicerat. Nu ska jag nog fara i säng. kram och godnatt på er underbara människor!!!//H

Monster

Who's your daddy now? Inte lika kaxig längre, va!?

Har spenderat förmiddagen på internet. Det är märkligt hur vetgirigheten ibland bara sätter fart. Vissa dagar är det som Hanna säger; "Allt är intressant". Dagens mest fascinerande historia är den om Ed Gein, Seriemördare.

"Edward Theodore "Ed" Gein, född 27 augusti 1906 i La Crosse, Wisconsin, död 26 juli 1984 på Mendota Mental Health Institute, Madison, Wisconsin, var en amerikansk seriemördare. Även om endast två mord bundits till honom. Han blev ökänd på grund av nekrofiliskt beteende (vilket involverade att skinnflå offer och gräva upp lik, han dekorerade sitt hem med likdelar, och skapade kläder och möbler av deras skinn). Förutom hans broders död 1944, som skedde under mystiska förhållanden, försvann sex människor från städerna La Crosse och Plainfield mellan 1947 och 1957."

- http://sv.wikipedia.org/wiki/Ed_Gein
Läs mer om Ed Gein på länken ovan. Fascinerande!!!!


Kalla mig sjuk i huvudet, men det är någonting som är intressant med seriemördare. De är ingenting annat än barn av sin omgivning och samtid, precis som alla vi andra. Någonstans har människan tappat sina empatiska och sympatiska förmågor och mer eller mindre driftat ut i det okända. Någonstans måste jag ändå tycka att det behövs galenskap här i världen. Någon måste passera gränsen för att vi ska kunna förstå vad som är rätt och fel. Och när någon passerar gränsen, eller ens närmar sig den, blir personen föremål för ickemänsklighets-epitet. De är visst människor, men vi mystifierar dem gärna och gör dem gärna till en kult. Josef Fritzl till exempel. Han går numera under namnet Monstret. Är han det monstret vi trodde på när vi tvingade mamma titta under sängen när vi var små, eller är han bara en förvirrad stackars människa som tappat sin verklighetsuppfattning och förmåga att empa- och sympatisera med sin omvärld, som så många andra? You tell me?

Nu ska jag ut och leka i solen, härlig morgon! KRAM//Henk Henk

Affisch!

Sitter med tandborsten i mun och sneglar på de stora tomma dukarna som hånar mig från hörnet brevid fönstret. vad vill ni mig? Kan ni sluta stirra? Tror jag ska binda den stora av dem, bara för att visa vem som är boss! Den mindre av dem ska jag förmodligen måla på lite senare, jag funderar på att måla en text på. Något fyndigt och pop; kanske: PLAY eller BUY eller något annat lättsålt, haha! Mysigt här hemma, men fryser om fossarna. Elementet går på minimum, energihenrik har varit framme igen. Snart kommer han ta över fullständigt. I helgen kommer jag göra skolarbete. Mycket som lockar nu. jag har tusen projekt igång, och förändring är temat. Jag har bland annat gjort en Affisch åt Balettakademien i Göteborg som ska pynta gatorna i dagarna och under HBT festivalen lite senare i sommar. Uppsättningen heter I Det Vilda och är ett körprojekt med temat Eva Dahlgren. Slänger upp Affischen så får ni se själva! Nu ska jag twätta! Kram

You really don't mean shit.

Så konstigt det känns nu. Jag är i Växjö igen. Vad är det man håller på med? Ikväll är en sådan kväll jag bara önskar jag gjorde skillnad i världen. Det känns väldigt drygt, när jag smakar på orden innan jag säger dem, men vafan håller man på med? Man trodde man var alternativ, man trodde man aldrig skulle bli som de andra, man trodde inte på de små naiva drömmarna om livet i lådan och människans småaktiga betingelser. Inget ont, men hej hej, jag är där. Här sitter jag, på en aka"fucking"demisk universitetsutbildning och smakar verklighetens sju små kakor. Jag läser tidningar om framgångsrika formgivare. Bruno Mathsson. Alvar Aalto. Hyllmetrarna försvinner bort i horisonten, men kakfatet blir aldrig tomt. Vad fan är det man håller på med? Akademiskutbildning - bara ett finare ord för lobotomi. Konsumtionens sju små helveten är vad som ligger på kakfatet. Lyssna, du gör inte en förbannad käft någon som hälst jävla tjänst genom att uppfinna ännu fler behov. Sluta pynta, sluta fucking pynta aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! Jag orkar inte med att det finns en hel yrkeskategori som i sin egen rättmätighet tillåts sväva som alltvetande änglar över det lavasprutande köttsår som är mänskligheten, och gör detta genom att gömma sig bakom påhittade begrepp som människans behov och något så skändande som konst. Människan har inga behov som hon själv inte kan klara av, och du löser inte ett enda jävla problem, inte ens ett pyttelitet "måsskit på trotoaren"-problem genom att tänja gränserna ytterligare. Man måste ta ett steg tillbaka, kanske flera hundra steg tillbaka, kanske ännu fler. Formgivning är kultur - fel. Formgivning var kultur - rätt. Nu är formgivning bara en skadlig hobbyverksamhet för dem med mervärdeskomplex och för mycket tid med för lite problem. Människan är sådan, inga problem, mänskligheten är förmodligen den enda anledningen att jag faktiskt finner mig i det skitnödiga tillståndet i den akademiska världen. Mänskligheten - den äldsta ursäkten i historien, men också den bästa. Man är bara ett dumt litet djur med maktproblem som försöker skapa sina egna små alibin och få tiden att gå. Okej fine, men det är jävligt viktigt att den insikten finns med, för annars kan det gå precis hur långt som hälst åt helvete. Pust!

Det är knasigt vad några dagars ledighet gör med skallen. jag är som vanligt evigt tacksam! Under lovet smakade jag på en kaka som fick mig att undra vad som egentligen är viktigt. Byråkrati och akademien får se sig själv nedgjord. You don't mean shit när man jämför med individens egna kärleksfulla strävanden. You really don't mean shit. Kärleken är störst! //Henrik

Henrik tänker...

Det är så jävla fantastiskt. Kyla, värme, rött,blått, ljust, mörkt, gammalt, nytt, högt, lågt, doften av varm asfalt och känslan av hur det känns att gå barfota på en nyklippt gräsmatta. Det så jävla fantastiskt vackert.
Vi har precis varit i Berlin, kom hem idag i födmiddags. Resan har varit helt otrolig, fullkomligt obetalbar. Jag kom på mig själv flera gånger att jag bara satt och tänkte hur vackert det är, allt som vimmlar runt omkring mig. Runt omkring mig brusade skratt och ljuden från bromsande spårvagnar, och skyskraporna kastade skuggor genom det sensommarlika storstadsdiset. Himlen var öändligt djup och blå och där satt jag, på en ö av tankar mitt i det underbara kaoset. Det slog mig att jag var nära att börja gråta. Det är så fantastiskt. När man var barn trodde man att när man blev vuxen skulle man få kontroll, men man får aldrig kontroll. Saker bara händer. Min klass, mina vänner och min familj, de bara händer mig. Det är så otroligt vackert, men lika flyktigt som en fjäder i vinden. Ibland hinner man bara njuta i någon sekund. det är så det funkar. det är så jävla vackert att det finns människor i världen som delar sina liv med mig. Jag skiter i om jag älskar er, aldrig mött er, inte delar samma intressen eller har samma sorts skor. Jag älskar er ändå. Ni är så himla fantastiska, och era liv är fantastiska även om ni inte alltid ser det. Allt är så viktigt och ändå så oviktigt. Tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack....................................................................................

Bilden är en tag jag gjorde på Berlinmuren, under vilken vi satte oss, lutade oss tillbaka och drack öl tills solen gick ner bakom staden.

Sol!

okej, det är officillt. Våren har kommit för att stanna, säger aftonbladet löpsidor och jag hoppas de talar sanning den här gången. Jag satt för en stund sedan ute i loftgången och drack thé, solade och snackade en massa skit med cecilia. jag började faktiskt svettas, fast jag bara satt i t-shirt. Årets första svettdroppar fällda, förrutom de jag klämt ur mig på gymmet de 6 gångerna jag varit där sedan i jul. Sol, har hänt. Fotoworkshop där jag lekt modell och fotograf, har hänt. Ny frisyr, har hänt. Punka på cykeln händer fortfarande och jag undrar när jag ska ta tag situationen och fixa den. Tvätta kläder han hänt (wow?)... och nu klockan 19 typ, fart hela klassen söderut i fem lustfyllda dagar. Vi skall till Berlin. Rykten har nått mig om extremt höga temperaturer, 20 grader i skuggan. wohoo! Det ska bli väldigt roligt och intressant. Jag åker med bussen in till stan om ca två timmar, så nu försöker jag bara slå ihjäl tiden fram tills dess. Allt som ska göras inför resan är gjort, tror jag, ska bara stryka ett par t-shirts sen är jag klar.
Slänger upp en bild på frillan. Puss på er!

(OBS! Denna blogg är nu 100 inlägg gammal. WOHOOOOO.)