Inkommande, utkommande pretentiösa livsdiversen som jag inte skyr göra mig emotionell över i tid och otid, minnen och nytt och overkligt att skramla samman och lämna här, för att våga låta glömma i förtroende. Ett schema över en abstrakt resa i en konkret värld, en odyssé i huvudbry. Välkommen!


måndag 10 maj 2010

Till sist


Det är ett kaos där uppe, så som jag älskar att ha det. Så tills vidare mina vänner. Här var jag. Men nu är jag borta. Vi ses där ute. För sista gången, all kärlek.
Henrik