Läs inte, jag står inte för följande.

Fylld av kikärtor jag svävar runt i Ill lägenheto i den mest snövita skrud. Morgonrocken skyler kylan och täcka mig från faro. Faro äro runt varje hörno, jag inbillar mig och tänker att jag är en galaxhjälte med laserpistol. SNAP, åter till verkligheten och jag landar med en duns på min pilatesboll, studsar högt upp och dunkar ner på golvet, brevid vad som tycks vara något slags bandyrink, jag är Foppa och sopar banan med Mahatma Bandy. Sen coolar med godis vid sidan och tycker att min hög med rentvätt ser allmänt trevlig ut i all sin renhet, där den ligger och är helt ren och fri från smuts. Kvickt dök jag ned och hann med en millisekunds marginal undvika en stöt av kulor som kom flygande från bortom Obelisken. Det tog inte ett ögonblick innan jag förstod vem det var som ville röja mig ur vägen, det var hyresvärden Cleopatra del Toro, ärkefiende och surtant. Jag flög snabbt upp och hoppade genom luften till närmsta spisplatta, satte igång den och påbörjade frukost. Klockan var 07.20 och jag hade försovit mig i en timme. Snipp snapp slutt så var sagan SLUTT, som Håkan i Sunessommar hade sagt, i all underbarhet; lika jämförbar med en påse kampinglakritsbåtar som gängse allt annat gemytligt i påsform. Stundar plugg? Oh ja! But not yet, ska bara rädda världen först. Och äta gröt. Gröt! GRÖT, Fan - spisen! Oh holy nooooo. Buuuuuuurn
Kärlek

Kan du hitta ordet gutural?

Oj, lången tid passerat har. Men jag är fortfarande här vid min dator och tänker på att jag borde gå internetvägars och uppdatera detta lilla tillhåll lite oftare! Nä nu jeflar, Christina, här är ett guld som inte skall bli till sand, tänkte jag och tryckte på den snabba favoritlänken i övermarginalen i mitt firefox index och tog mig en 0,00987 sekunder lång resa genom cyberkosmos hem hit, till min oas av koncentrerad egoifiering. Vad står på, undrar jag genast när de första orden var nedtryckte av mitt smutsiga tangentbord. Mycket tänkte den snabba hjärnan, som igen överträffade sin klyftighet med sin förmåga att klämma fram vettiga ord. Men sanning är att mycket är på gång. Det är en härlig tid, ett varmt januari, trots att näshålorna fryser till istäckta arktisgrottor på den 3 minuter långa promenaden från Högbergsgatan 97 till tunnelbanestationen Mariatorget. När isen smält bort och jag bytt den förfrusna gångstilen till en mer socialt gångbar, och börjat återfå normal färg över anletet mitt sätter huvudet igång igen. Jag är varm, är det inte gött så säg. Vi rullar tunga stockar av skolarbete utmed akademiens korridorer och jag känner mig makalöst till freds, invaggad i varseblivningen av att jag gör något jag vill, där finns gömda rum, bakom utbildningens ovisshet och dunkla ridåer. Vad som döljer sig där och in eternity står framtiden att utvisa. Jag åker med skatebord ditut, snabbt som tusan och i bakgrunden spelas Något operastycke ur Carmen, bokstavligen. TV'n är på och jag kan inte hjälpa att nynna med en smula. Stockholm saknar viadukter vilka man kan gå under och känna ens egna guturala röster komma fundamentet att skaka, därför får ett hörn i min etta duga gott, åt både mig och åt trettondagsaftonens musikfests 2:a del med Helene Sjöholm. Underbara Quinna. Ni skall veta en sak, jag fördröjer ett göromål, såklart. Jag står i tur att skriva en uppsats i Konsthistoria. Jag har bara ynka 5 rader kvar och ändå har dokumentet häckat som en blek ande över min datorskärms annars så sorglösa skrivbordsbakgrund. Ska jag kanske ta mig själv en kopp te, mysa till det så där ordentligt med en morgonrock (för att det är så förbannat kallt inne) och sedan sätta mig ned här och skriva den klart. Jag har god tid, marginalen är god! Hör du mina ord mor, marginalen är God. Kanske har din son äntligen vuxit upp, synd att genen i så fall inte är från dig, du kära :)
Nu stundar självförverkling. Tusenkramen. Kärlek