Det ljusnar över söder, och solen kastar sina guldbeslöjade strålar in i de dunklaste av Stockholms hörn. Mitt skrymsle lyses upp och skarpa silhuetter av namnlösa föremål faller mot lägenhetens innersta väggar, Det har ljusnat över söder, och det är söndag igen. Utan för fönstret hörs musiken från en annalkande älskad vän, och jag vet att jag snart vältrar mig i vad den har att erbjuda. Ett febrilt kaos av lust, ljus och musik.
Kaffet står vid fönsterbrädet och ångar, brevid porträttet av mig och min bror som nyfödda i min mammas famn. Ett porträtt jag känt länge tror jag. Det är svartvitt och vant och äkta. Jag saknar dem givetvis, min familj. Är väl snart på väg tillbaka till skåne för en liten tid. Hade aldrig fått plats i min mammas famn såsom jag gör i fotot, men att rymmas under hennes tak är all kärlek nog. Jag saknar pappa också. Han har haft det stormigt, när han förtjänar ett lugn. Mina bröder jagar ägget, precis som jag. Snart kommer jag hem för en liten stund. Tills dess, ha det bra! Kärlek
