Hej. Efter en förfärligt upptagen tid är jag nu färdig. Jag har bestigit det tre men egentligen fem år långa berget och kliver upp på toppstenen med allt bagage i behåll, och jag tänker inte se mig om. Det är nya tider, det är nya giv i hand. Jag vet inte riktigt hur det är att vara i den position jag nu befinner mig. Jag är utexaminerad, hemflugen, och adjösagd. Jag har ett yrkesliv framför mig i den snaraste framtiden. Jag siar det så. Hur är det att arbeta, hur är det att inte plugga? jag har inget att jämföra med. Jag är en student, det är en del av min identitet, och det är inte så konstigt. Jag har snart pluggat, suttit för en skolbänk i tjugo år. Läskigt att klättra över krönet och börja på nya mål. Massor av saker kommer ändras. Jag kommer förmodligen ha råd med saker. under tolv månader fram till detta nu har jag köpt kläder för ett samlat belopp av 600 kronor ungefär. Sitter nu i mitt enda par hela jeans och undrar hur det vore att inte förknippa ett inköp av nya byxor med ångesten av att inte ha råd att betala hyran. Jag tänker stå här på toppen ett tag och kolla utsikten. Jag söker en bra väg vidare, och jag är tyvärr kräsen. Jag vill ta tillfället i akt att ha roligt, och det känns som om det är inom räckhåll. Jag känner mig vansinnigt kreativ och fri. Jag tänker ta chanserna som det innebär att vara kreativ och fri. det tänker jag. Vi ses!
