Jag 2008. Nyinflyttad i Växjö. Dagen efter påbörjade jag mina första universitetsstudier och fick för första gången möta många av dem som idag är mina vänner. Blicken osäker och sökande och dränkt av förhoppningar och minnen. ......................................
Jag 2007. Korridorsporträttet som hängde uppe i internatkorren Dala D på Leksands Folkhögskola, togs inne på Fridas Toaltett. Jag minns att jag var lycklig. Varat var en korslek av äventyr, av mörker och ohejdbart ljus, ett äventyr, som jag älskade för så mycket.................................
Hösten 2008 bearbetade jag sorgen av att ha lämnat Leksand för äventyret ut i det okända.
Att byta gammalt mot nytt var mig då en relativt obeprövat, och jag var så tveksam över vad jag gjort. Jag älskade så många, men kunde inte längre ta dem i famn och bli tröstad. Allt fortsatte snurra och snart märkte jag inte att allt hade förändrats.
Här är en film jag gjorde under denna period, som jag fortfarande idag tillägnar dem alla. Kärlek.
Text & Musik: Tomas Andersson Wij - Sanningen om dig
........................................
Är det konstigt att man blir konstnär. Är det konstigt att man släpper alla andra hållpunkter än dem känslobeskrivande, när man får till skänks ett liv som är så vackert. Är det konstigt att vilja skänka sig sig själv och sina känslor och sin person och mystik, nu som då. Är det konstigt att bli rörd till tårar av förändring, när man klarat sig genom mörker och ljus och aldrig märkt det förrän handen bläddrar förbi de sidorna många tider från bortom imorgon. Att se sig själv, utifrån, är det konstigt man blir både rädd och ödmjuk och stolt.
