...

Du fantastiska liv, himmel vad jag älskar dig! Du är ett outgrundligt mysterium, fullkomligt oerhörd i din bottenlösa skönhet. Spröda liv, vi värnar och vill så mycket och du kommer krossas en dag, men ett kärleksfullt hjärta kan varsamt plocka spillrorna och få dig hel och klar och ny. Ibland är man säker, och du banar väg över nyfödda landskap och man hör vågor rulla in över en öde strand och avlägsna måsar skriker från en molnburen sommarhimmel, och allting som känns är det egna hjärtats slag. Älskade, du finns, jag stirrar dig i ögonen när jag andas, men du svarar inte, du yr iväg och allt som finns kvar är tanken om att du andades tillbaka. Snart ska också min tanke lämna, yra upp i vinden och blåsa ut över havet där mina minnen finns någonstans, och jag skall lämna denna plats för att kanske aldrig komma tillbaka. Jag fylls av en tveksamhet, samtidigt som jag redan insett att jag aldrig ens hade några val. Man kan bara stå brevid och se sig själv hända. Ibland glömmer man bort, men man skall snart igen minnas, för du låter dig inte vänta även om du låter mig vänta då och då, ibland i en hel evighet och ibland längtar man efter tystnaden. Livet blåser över en och gör vad det vill med en, och snart finns där inget mer.
Det är ett kaos, en dröm, en sanning och en lögn, en verklighet fylld med en absolut närvaro och en skenande tvekan. Du fyller mig med hopp och du tar den tillbaka. Du fyller mig med kärlek och ser tyst på när den slits ifrån mig. Jag kommer nog aldrig att förstå mig på dig, men jag älskar dig verkligen, av hela min samlade vakenhet, jag älskar dig! Kärlek

Ord

Datorn har hittat hem. jag fröjdas av att ha möjligheten till ett socialt liv annat än det med mig själv. Det där med datorlöshet är nog en bättre idé om sommaren, då det inte är förenat med livsfara att gå utomhus för att besöka sina vänner. istappar som faller från 40 meters höjd och köttar folk rakt i huvudena, halvmeterstjocka issköldar över trotoarerna, förtäcka av snö, galna bilister som kör på folk, tunnelbanetåg som stannar i tunnlarna i timmar och en bitande kyla som får till och med den trindaste av oss att rulla tunga av skitnödig frusenhet. Mina tankar går till april och den första dagen utan jacka. Men nu ska jag knipa trut. Blir så trött på att jämnt längta från nuet. Fuck you, mig! Get real. Nu ska jag vara naiv och glad och skelögt älskvärd. Jag spär på illusionen med en propellerkeps och en stor polkagrisklubba. Tankebild - activate. Okej, nu är det On-läge. Ur munnen ljuder min nedrökt-tant-röst och orden skorrar ut i rummet i en oigenkännelig melodi, jag tror jag härmar anita ekberg. Dags att lägga locket på, detta kommer ändå inte sluta väl. Ändock; kärlek!

Babbel i grönsakslandet

jobba övertid i skolan ska ni tro, med en burk kikärtor som närmsta bordsgranne. Har börjat gilla smaken, den känns familiär och etablerar en trevlig närvaro i maggropen, dit sedan tidigare en pizza infunnit sig, ja, så går det när man missar lunchen för att det är roligare att göra möbler av pvc-rör och garn, ändock jag hurra hurray, för det är full snurr i skolan kvällstid och det gillar jag. det är trevligt att vara trötta tillsammans. Givetvis finns där ett ton saker att göra, men det känns mäktvärdigt, och jag stressas inte av tanken av att jag förmodligen måste spendera helgen här. Annorstädes växer sig tystnaden tjockare och tjockare hemma i lägenheten på högbergsgatan. Det är nu cirka en vecka sedan min dator gick sönder i ett försök att byta admin-lösenord så jag kunde logga in på spotify. Jag hade ingen aning om att musik betydde SÅ mycket för mig, men det gör den verkligen har jag upptäckt, och när jag tänker efter så minns jag alla gånger som musik hjälpt mig genom ett bekymmer, var det ett skolbekymmer eller ett privat sådant. Ljudet av tv4-as ideliga reklamslingor eller nyheterna-jingeln tröttar ut och jag längtar ut. Igår gick jag och la mig klockan 19, och vaknade 12 timmar senare, det var nästan ljust ute och jag diskade sömndrucket upp en odiskad gröt-gryta från gårdagens frukost och kände hur fötterna växte fast i det kalla golvet, och hur ögonspringorna smalnade från chocköppna till papercutsize i en avgrundsgäspning. Jag brukar icke sa nicke bli så trött, det vet gudarna. Jag brukar springa upp ur sänga och köra rutinen och fara iväg, tröttheten brukar komma eftermiddagsvis, kaffedämpad trötthet. Idag finnes icke tid. Vi har workshop med textilarna parallelt med en annan sak, och det är roligt men hjärnan längtar efter annan stimuli. Snart kommer Växjöpacket hit och jag ska fröjdas i deras sällskap, för det var så längesedan och jag älskar dem så! Nä, nu ska jag göra jävlar anamma av den här kvällen, och det ska fan ta mig bli bra, så jävla bra så ni anar då inte! Kärlek