Spacesaver text.

Insert christmas greeting here.

Bilder på något av oss. -fulred.ed.-

Under den oändliga Borumkursen var där en kortare möbelformgivningskurs insprängd. Alla i klassen tog tillfället i akt att begagna verkstäder med sina fantasier om hur världen borde vara. Temat för kursen var Bord för generationer - fri tolkning. Redan från början skissade jag på en rustikhet, där generationstänket genomsyrades av en hållbarhet i så många olika avseenden som möjligt, inte minst den ekologiska. Jag inspirerades av formgivning som redan visat prov på hög hållbarhet, äldre möbler som genom sin ålder bevisar att tesen fungerar. Jag formulerade en tanke om att en hög "förgivandetagande-status" av en möbel, gör den mer benägen att hålla sig hel och använd och älskad. Man ska inte tänka på att den finns där, utan låta själva användningen av bordet vara centralt. Jag ville ha så få detaljer som möjligt som kunde "störa" det visuella och fysiska rummet, men samtidigt tillåta funktionsuttryck visa på stadighet och styrka. Jag arbetade också mycket med mötet mellan benen och bordsskivans avskalade uttryck mot fötternas mer svängda uttryck. fötterna gavs en egen karaktär där något annat än enkelhet och minimalism diskuterats. Det var också ett sätt att öka fötternas värdighet och funktionsmässiga viktighet, låta dem ta mer visuellt utrymme i anspråk. Proportionerna på bordet blev formgivningsarbetets främsta hänvisning till moderniteten och nyskapelsen, eftersom inga mått är standardiserat beprövade för något användningsområde, utan specialanpassade efter ett multifunktionsbehov för trångbodda, med främsta funktion som kaffebord, att bitas, hackas, tappas, spillas och torkas på tills jorden kallar det åter.

Materialen är furu och beninfästningskilar i ask.

Tappningarna för benen som syns genom bordsytan. Beninfästningsmetoden inspirerades av shakerrörelsens klassiska tappningsmetoder.

Anders och Hampus gjorde ett betongbord, i kontrast till det annars favoriserade materialet trä. De kommer vara på plats på Konstfacks Julmarknad nu till helgen, med sina betonggrejor. Brutalism utlovas.

Emma

Emilies fingrar, och en klaffbordsstruktur med finesser.

Stolen i förgrunden har designats av Mana Trio, masterelev från Konstfack för möbelmässan i Älvsjö våren 2010. Här utställd i seminarieävgen.

Andreas närstuderar Anja Lindbergs bord.

Oscar lät färga in olika träytor med olika metoder och pigment, för att hitta mer abstrakta uttryck.

.......................................

Efter den en vecka korta bordskursen, fick vi ny fart i Borumskursen och många blev hjälpta av ett avbrott Det extremt höga tempot bar med sig många fördelar. Det var skönt att få använda verkstaden igen, och ingen hade tid att tveka eller fika bort allt för många minuter. Man tog för sig och, ja, ibland går det snabbt. Otroligt vad många beslut man kan fatta på en knapp arbetsvecka på fem dagar även om vi är duktiga på att dryga ut tiden, det alltid är okristligt sent när man väl beger sig hemmåt. För egen del var det svårt att lämna saker ogjorda, finns där detaljer att putsa på, så baskemig vägrar jag vara färdig. Samma gäller alla sidospår som krockar in i hjärnan och lockar med intresse. Fler bord kommer byggas, inom kort! Nu är det nya kurser på gång, och vi lär oss för tillfället 3dmodelleringsprogram. Nästa vecka är det -fri konst- i tre veckor, och skulptur står på schemat. Skulptur är ett nytt format för mig, men jag tror vi ska bli vänner, jag tror så på grund av min tidiga entusiasm. tandgnissel vad skoj det ska bli. Tänk om man skulle permanentisera och göra något i keramik, också ett nytt format. Främlingar är bra, i grupp eller ensamma. I grupp är effektivare och effektivitet verkar ju vara temat att beakta. Vaknade just upp från en tupplur, alarmet var ställt till en minut innan min tvätttid gick ut så jag skulle kunna pinna ner och hämta mina 15 kilo innan arga lappen blev min att äga. Dock dröjde det till och jag fick hälsat på en granne, det var trevligt och även hon såg sådär nysovd ut. Nu ska jag peppa till och ta mig min kvällskaffe och förströ mig med lite kvalitetsfilm från Japan. Bästa er, bästa mi. Hälsning Henk

Fyra essäer om kärlek - "Note to self"

Essäen har ett soundtrack.
Till allt, men också kärlek till ingenting duger. Den är lika förunderligt dumsmart ändå. Den börjar vid origo och arbetar sig utåt, i ett okänt kosmos och är styrd av slumpen, såsom det verkar. För man blir ryckt ur gängorna gång på gång, och ibland blir man ledsen men alltid växer man. Men för att växa måste man släppa taget och låta benen rusa ut i det okända, du kan lite på att de tar dig till vattenhålet, men kanske bara genom andra marker och över andra stigar. Omvägar är välkomna, och glöm aldrig att vi inte har brottom, döden kommer inte tidigare för det. Omvärdera, blunda och släpp tyglarna och lockas av det förbjudna, det dumma och det nya. ta chanserna, för de kommer förmodligen bara en gång. Ta riskerna, för du lär dig bara om du misslyckas. Men våga säga nej, och gör det tills du upptäcker att det är du som bestämmer över din egen lycka. Men våga säg ja oftare. Vännerna är främst att älska, men för det kommer de älska dig tillbaka, släpp dem in och bjud dem dina sagor så gör de lika dant. Ibland träffar man någon som man håller extra hårt i och det är bra, men ägd blir man aldrig av någon annan än sig själv, och det gäller båda, alla, alltid. Finn tryggheten i att vara nöjd med det mediokra, för ytterligheterna sörjes och hyllas bara av fåfängan, girigheten och längtan efter mer, ytterligheten mera mest nås genom andra dörrar. Fy fan, och våga var pretentiös. Pretentiositet är bara pretentiositet om den är sagd ur en oärlig trut. Jag pratar till er av ärlighet och i beskrivandet av dessa stigar duger bara klyschor, enkom. ENKOM Kärlek.
Varför? Cause I'm driving one of your cars! Första essäen om Kärlek.

Ej alternat. men internat vore bra prat.

Smiter omkring i en nattetids övergiven gammal fabrikslokal, men känner mig inte ett dugg alternativ, bara ansiktsvettig och magsvullen av yoghurten och mackorna med mjukost. Quickfixes svärmar mig när jag nattskolar, och allt dravvel om hälsa jag övat in på 23 år i livet och ja, en sisådär åtta år på gym och så vidare är lika bortblåst som glädjen i min blick, när jag för en sekund alldeles nu stannade upp i tecknandet för att känna efter i kroppen. hur mår jag, tänkte jag. jag kände ansiktet hänga och två tummar tryckte tinningarna inåt. 23.09, 00.09, 00,39 och (01.46 and counting) är tiderna jag gått från skolan under vecka 46. Så jag har anledning att hänga ansikte. Kaffet är slut i min kopp och nu säger jag tack och adjö. de ihoptejpade a3'orna blir min quickfix inatt. Sen aldrig mer. Jag är stolt och murken. och Nu ringer Emma efter en taxi och ja, godnatt.

Helgarderad

Rimfrostinramad av en isande yttervärld inmundigas det morgonsvis bortglömda, nyligen förmiddagsblivna kaffeämnet, och jag tänker. Tur att jag trivs med bara en sån sak. Allt behöver inte vara superhäftigt för mi, gråzonen duger fint ibland. Grått är bara tråkigt om du är tråkig. -Sa han resolut, eller knapprade på datorn-skrev och tänkte vidare, och avslutade med en nickning. Nu tar jag det sista i kannan och tillreder mig en ensamlunch i gråzon, med sprakande diton av färg och härligness. Livet enligt tallriksmodellen är utsuddat för att bereda plats åt en utbred skolär-scjälvdisciplin som just nu bulldozrar allt annat. Halsen är en smula rivig men Alicia Keys sköter sångandet åt mig. Caddandet är att konkretisera sina idéfoster till byggplaner, således sover jag drömlöst och djupt. Men gymmet har inga alteregon, jag längtar tills kursslutet på fredag, även om jag vet att hamsterhjulet aldrig slutar. Men just nu finns inte utrymme för att gilla läget och finna rutin, den här gången handlar det om att ge allt och jag har baskimej allt att ge. Tack och förlåt. Tacos? Helgarderat hej. Tjopp//H

Generellt inte kultur

Publicerad 2010.11 -ARKITEKTEN-

"Vem var det egentligen som stoppade femman i Martin Timell den där ödesdigra nittiotalsdagen då hemfixarflugan sparkade igång sitt tidigaste maskineri? Vem var det som femmade? Och hur gick det till när facken för inredningsarkitekur och möbeldesign sakta men säkert släppte mandaten fria till smedjan som underbygger dess förfall? Frågorna hopar sig och lasterna av avinstitutionaliseringen är oss studenter att bära. Listan över allierade tynar bort och snart står vi alena och ser på medan en kulturnäring mejas ned av kuddfluffningsarmén från förorterna. Felet var aldrig mångfaldens. Felet var normaliseringens och behovet av att konkretisera sin personlighet i ting, när omvärlden byggdes succesivt mer generell. Det blev i sinom tid en prioriteringsfråga mellan quickfixes och soulsearching, en tävling avgjord fortare än en färdig kopp kaffe från pressbyrån. Tillgång och efterfrågan, säger ni. Men när började massan veta vad massan behöver. Massan tror fortfarande den behöver regnskogsskövling, vapenindustrier, smutsig kolkraft och innerstadsjeepar. Jag säger; ni har ingen talan, för kunskapen ägs av någon annan. Vi finns här för er skull. För att kultivera en del av livet där vi lärts upp att vara er övermäktiga kunskapsmässigt. Så fungerar samhället, i litet och i stort. Problemet med facken runt omkring formgivning och arkitektur och konst, är att ingångarna är lättbeträdda eftersom de alla ligger nära en abstrakthet som till och med för en yrkesutövande av dito, kan vara svåra att definiera. Vad jag menar är att det är lätt att tycka till om saker, där gränsen mellan rätt och fel är mer svårdefinierad än inom andra yrkeskategorier. Problemen ligger dock inte enbart utanför de "kreativa facken". Det kanske främsta hotet mot den specifika kunskapen utgörs av effektiviseringen och rationaliseringen som hägrar inom vår egen sfär, där en kostnadsstram planering ofta leder till att så få yrkesmän som möjligt anställas. Kvaliteten på människans närmiljö blir då en försumbar detalj i byggplaneringen, som leder till standardlösningar och i förlängningen en utbred identitetsskapande "kuddfluffning".
Men det är fel att begära av kulturen att ändra sig. Det enda man kan göra är att ta steget ut på fältet och vara beredd för strid, i bevisandegörandet av att jag har rätt och att ni behöver mig. Kulturen passar dig inte bollen om du är den sämre spelaren, den vill bara göra mål. Låt oss inte bli föremål för galor på tv3, för så fort "tycka synd om" -maskineriet når oss har vi redan förlorat. Step.it.up!"

Henrik Lindholm, Konstfack
henrik.lindholm@student.konstfack.se

A Blake escapology thing

In the dark eye of a Humbird,
a curious shine is easily seen.
then a song, another and a third
unravel,
the past, the future
and the second in between...

and thus a mind sets itself free
curiously searching the rims of ok.
but helping are those who are passing by to see
that I might not just have left one day.

Henrik is Fattar tycke för låttexter som uppenbarar sig som en miljonvinst under skraplagret på en trisslott. Just nu william blake, även om hans skalderingar aldrig eller sällan innefattade sång. Auguries of innosence, läs de första verserna. OMGBRA, i ett ord.
//H

4D - vägarna runt

En kväll kom jag hem från skolan med tusen frågor, och bestämde mig för att brainstorma pur alena. Jag tog vad jag hade till hands. linnet som hade tjänat mig under dagen fick duga, och så försökte jag komma på så många olika sätt att bära det på som möjligt under fristen 15 minuter bara för att krossa normbildningen i tankemaskineriet. Öppna upp. Metoden fungerade fint. ting är ting lika verkar det som, eftersom hjärnan inte gjorde skillnad på mitt stackars linne och ett soffbord in the making. Vissa variationer är helt acceptabla i bärbarhet, ibland rätt bra till och med. Andra hamnar nog in the maybe pile, tills vidare!
Här är i alla fall ,alla till gagn, fotodokumentationen av studiet:

Tumbling down the rabbit hole.

Får jag vara så här, alltid.
Om jag kvoterar in lite mörker.
Får jag behålla mig själv som jag vill ha mig.
om jag lånar lite mörker.

Sigur Ros - Hafsól får den mörka spegeln i min kopp att öppna sig upp. Jag börjar med att känna med foten. Där är varmt. Jag kliver i med båda fötterna och sätter mig på kanten och andas, andas djupt. Skräck och kärlek. Plötsligt, utan att säga hejdå släppte jag taget och försvann. Sen tumlade jag. Then.I.Tumbled.
.H.

drabbad och skonad

friends are won, others away
Seasons come and lovers go.
distant memories sound the present day
how it'll end, we'll never know.

Stigmatiserar praktiserar, för fullt inhalerar, den luft jag andats med andra blandats, upp till friskhet. skonsamt plågsamt, cykler i kvadrant, händer drabbar, skonar och sabbar. Det fula det fina, evigt är ni mina. Ni vackra, ni sköra, ni lyckan min göra.
fucking peace. HÅ

The epiphany at days end

Idag, världen, hade jag alla svar...

spröjs eller icke

Logga in, läser jag bestämt högst upp i marginalen när jag passerar sidvyn. Logga in! Jag fantiserar att tonläget är högt och uppmanande, hänsynslöst nästan otrevligt bestämt. Bäst att lyda. Dendett kommer vara klokare än jag om femtio år, och jag vill inte vara sen med att bygga upp förtroendet. Jag loggade in. Fred!
Bestyret med soffbordet fortsätter som en odyssé ut i det okända. Kommer inte bära hem et heller. Det är en smula överdesignat, något som ofta händer när just händerna är fria. Den rena linjen är så enkel att bryta. Blir mer och mer skeptisk till dekor i övrigt. Jag tror fan inte det kan rädda någon. Pyntmasshysteri är ordet jag väljer att pannvecka ansiktet för ikväll. Människan måste väl för bövelen vara boss över sina ting, och inte tvärt om. Minimera och osynliggör möget, ska jag göra - fast på ett smart sätt. HUR, är en fråga att brottas med imorgon. Jag är hoppfull. Miguel Salinas, en av mina lärare från tiden då jag pluggade i växjö, sa en gång att "good design tends not to be noticed". någonting som retade mig då, men som tusan i mig blir sannare och sannare. Jag vill hellre se dig på andra sidan soffbordet, än något pyntmög som hänger och dinglar någonstans. Men som med mycket, var jag bara tvungen att prova på själva idén, om det gick att göra, och det gjorde det. Nu fortsätter experimentet. Bilder på transformationen bifogas vid kulmen av varje skede. Som sig bör. Först upp blir att prova svälla träet iförd en järnkrage. stay tuned! Kulmen av varje skede är ofta och gärna, nuförtiden. Besöken hopar sig och jag längtar också besöka. De senaste åren har jag besökt som en tok. Farit hit och dit med flit och jag har alltid gillat det. Nu är jag stationär och en inskränkt södermalm-telefonplanare, mer eller mindre. Vi borde göra fler dagsutflykter. Hmpf, vi, JAG borde. Herre över sin egen borg om man får be. Ta tag i det Henkhenk. -I will!
Henk Återkomsten

Sudden suddig death

Inga bilder göro sig själv, verkligheten rättvis! Här kommer därför en craftad stämningsbild. Gör sig beredd, känn in den, och minns den för bakom glasögona finns samma jag, bara, en gnutta mer skarp än innan. Over and out.

Ku klux klart man hänger med

Ku klux klan, finns de fortfarande? Om man läser aftonbladet kan man snabbt konstatera att; ja, de rider ännu sina hästar genom träskmarkerna i sina avlidna mödrars bakgårdar. Fascinerande att när en del av världen blir mer och mer civiliserad och kärleksälskande, så finns där några som kompenserar för motaktionerna. Att vara tvär, där finns tydligen en kvot att fylla. Jag kände mig väldigt tvär idag, men tvär på ett rätt charmigt sätt, om jag får drista mig, jag gillar nämligen den sidan av mig... Jag är fylld av så många viljor att det direkt var helt värdelöst att försöka mig på skoluppgiften att rita en planlösning åt en barnfamilj på en herrgård. Det gick inte. Jag kastades mellan drömmar och verklighet och landade i en kompromiss, tråkighetens högborg. Tråkigt är en standard jag aldrig gillat. Sen spontanåt Caspar, Erika och jag pizza på Angelos vid Hornstull och Caspar sådde fröer i huvudet som jag kommer låta växa tills imorgon, grodda av sig på pappret. Stordådet är nära. Hoppet återvänder som ett glas vatten efter en svår törst. En gång när jag vaknade mitt i natten och var jättetörstig, låg jag länge och länge och väntade på räddningen; återsomnandet. Vad jag minns har jag aldrig varit så törstig förrut. När jag väl bestämde mig för att mjäkeriet var färdigt och väl gick upp och drack ett stort kallt glas, kände jag hur blodet kom tillbaka till huvudet, det blev varmt och öronen röddes och jag flämtade. Den känslan väntar mig imorgon, hukandes över mitt ritbord. Visst, där är mycket i skallen, och som vanligt har jag just allt där; i skallen. Jag har ännu inte fullfjädrat utvecklat mina antecknings/schemaläggnings/planeringsskills på pappersvara. Där är rörigt nu, som en byrå med omaka strumpor. Måste plocka upp sockorna och lägga dem i rad och räkna dem och bokföra dem och sedan röra ner dem i lådan igen, för, perfect is boring, och boring är en standard jag aldrig gillat.
Hrundi

Får jag fresta med en fruktklubba...

Ya, middagen står och fräser sin melodi på spisen och det gör ödesbarnen också, ut ur mina högtalare tu. Minnen från ungdomsåren i ett testosteronstint helsingborg gör sig påminnt innan jag minns fridas sexymove och är på banan igen. Hit me, sjunger de, och så går beatet igång. Jag skakar röva bort mot spisen och tillbaka igen. Idag var dagen jag gjorde det, mina vänner. Aldrig mer ska ni tvingas se mig kisa efter klarhet. I slutet av veckan un-skrynklifyar jag mitt anlete för gott och blir med glasöga. Japp. Och när jag kom hem ringde el farso och skaldade om att en resa till Åre över mellandagarna nu är bokad och reseredo. Jag hoppas vi bilar, jag hoppas vi bilar. Det blir precis som old times. Vi fyller bilen med veckobohaget och två bigpack fulla med lösviktsgotte från willys, och så är vi vägarna beträdda i en sisådär åtta timmar eller så. Det är nostalgi. Det är härligt. Mina vänner. Konstiga tider råder. Saker och ting förändras hela tiden verkar det som. Morsan har flyttat från sin bostadsrätt där vi växte upp, och katten är avlivad. Pappas barndomskompis är bortgången sedan i måndags och pappa är själv också nyinflyttad i en lägenhet från villan där vi bott i fyra år. Vi i skolan har nya projekt och jag engagerar mig helhjärtat. B3, där vi ställde ut våra plankanstolar i fjol, ska ha ännu en utställning och vill ha med oss igen. Den här gången blir det kanske bara jag och Orre som ställer upp, men jädrar jag har en idé som rockar. Vi får se! Annars; Köpt proteinpulver och ämnar begynna användningen imorgon då också första ordentliga träningspasset på en tid, ska äga rum. Det är ett bryderi of mine. Träningen. Jag vill, men när oscar lockar med hembakt ute i flempan en solig söndag, tänker jag bannimej inte sitta och söla i en svettig gymlokal. Jag tror jag åt tio stycken, det var soulfood det:)
Henne

Kissen som var med oss en stund.

Om jag skulle lägga min hand på din mage, skulle den vara kall. Om jag skulle lyssna på ditt hjärta och dina andetag skulle jag höra marken skaka från under dig, för du är tystad. Om jag skulle söka efter dig springandes över ängen bakom huset, skulle jag finna dig alldeles still, för du är stoppad. Dina ögon svala och din blick för evigt stängd. Tack. Hoppas solen på andra sidan horisonten lyser dina vägar ljusa evigt härliga. Tack, även om du inte kan mina ord.

2001; Last log of Cap. D. Bowman

...

-"The thing's hollow—it goes on forever—and—oh my God—it's full of stars!"

The stargate collapsed into a twisting emptyness filled with the scheme of a million flashing fluorescent lights, and Captain David Bowman was gone forever...



CHAPTER 52
-At stargates end-



------------------------------------------------------------------------------------

Maybe-pile

Har en gay old mornin', med långsamtgående fortskridning. Ska jag skolvägar fara, eller bli hemma och fixa med bestyren vardagen skänker mig. Frågorna hopar sig - jag lägger dem i en maybe-pile och väljer ut en i taget. Men inte nu, för nu är det dans dans dans. Pussycat Dolls (!?) skränar ur de nyanlända högtalarstyckena och det gungar i min datorstol och allt känns aning burleskt och udda, haha. Ärligen så! Och också, ikväll kommer jag att ha sålt min första tingest över blocket. Bordet och stolarna jag så hårt marknadsförde, de låga ni vet, de är soon to be pushing up the daisies. Passed on. Någon trevlig snubbe vid namn David Lindau skickte mig mail och proklamerade sitt intresse. Jag får en tjuga, och han får bord och stolar. Rättvist och utan ocker. Som det ska vara. Min förhoppning är att där kommer finnas en Stockholmsunge som kommer klättra och knåda bordet och stolarna med sin kärlek. Nu dags för maybe-pilen (kanske-högen). Into the abyss. Kyss
//H

Bonne

Föddes i en bonnabasker, därför gillar jag bonnasaker som äppelpaj. Hellre ett riv mot kinderna än ett mindre, och gärna lite obekvämt och nött när vi ändå håller på. Det ska tusan i mig kännas att man begagnar dagarna de sina. Även om det blivit allt mer legitimt att göra sig ytterlighetsbekväm allt frekventtaligare, som tex den tossiga idén att binda fast en sängstump i ena änden på soffan eller all dennna kuddhets som överväldigar min förvåning invid somliga cafébesök. Har vi så beniga rumpämnen nuförtiden att man måste prinsessanpåärten-fjäska den till tystnad eller sitter jag och kämpar mot kuddhavet i onödan? Tacka vet jag bönnerna som tar sitt kaffe på höbalen och silart genom en sockerbit i tännerna på vägen ner. En gnutta hardcore, bara en gnutta tack. Jag klagar inte egentligen, jag säger bara att behöver inte jag behöver Boel, 28, i eskilstorp förmodligen inte heller. Ja tusan i mig vad det ska fjäskas där ute. Jag ska också fjäska lite nu innan sängen kallar mig till sin lott. Fötterna ska få sig en omtanke, något så underbart som. Sen kallar jag det för en dag och lägger locket på. Det var en bra en, tack!
Hopp

Words do come easy

Om jag blev författare skulle jag lätt skriva på engelska! Man kan med engelska knorra till texter så att de får ett uppschwung - mycket handlar om orden i sig. Man kan hur lätt som helst blanda ett generellt samtida engelskt språk, med ett mer komplext och kanske äldre sådant, och kontentan blir inte bara rapparkalja, utan snarare succé. Jag har just nu två favoritord som snurrar runt i huvve. Stigmatiska sådana, men vackra som tusan. De liksom sitter så förbaskat bra i munnen! jag sänder er wikilänkar:

Abyss - Wiki
Void - Wiki
Void - Said by Sauron