onsdag 13 oktober 2010
Kissen som var med oss en stund.
Om jag skulle lägga min hand på din mage, skulle den vara kall. Om jag skulle lyssna på ditt hjärta och dina andetag skulle jag höra marken skaka från under dig, för du är tystad. Om jag skulle söka efter dig springandes över ängen bakom huset, skulle jag finna dig alldeles still, för du är stoppad. Dina ögon svala och din blick för evigt stängd. Tack. Hoppas solen på andra sidan horisonten lyser dina vägar ljusa evigt härliga. Tack, även om du inte kan mina ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar