1:a advent

Sitter hemma och kränger Lord Of The Rings; The Fellowship Of The Ring soundtracket för första gången på 3 år. Vilka minnen som hoppar fram i skallen. Jag köpte skivan när vi bodde på Lukas gata 5, det gula trähuset på humlegården som låg 50 meter i från resebidragsgränsen, så man fick cykla 6 km till skolan varje morgon i ur o fucking skur. Hände mycket saker i det huset, och under tiden vi bodde där. saknar gymmet vi hade där enormt mycket, yada yada. Vi har bott på många platser vi lindholm/lindell barn. Bankogårdsgatan 62, Elinebergsvägen 4b, Markegångsgatan 41, Markegångsgatan 16, Markegångsgatan 14, Lukas gata 5 och Filbornavägen 4. Ett sju helsickes resande på oss. jag har bott på ett par adresser till: Åkerövägen 21 i Leksand och nu Sankt sigfridsväg 21. Känns som om man bott i flyttlådor de senaste 10 åren! Ingenting blir ändå bankogården likt. Mitt barndomshem. Platsen där vi växte upp. Namedropping: Jä, Stä, Bladd, Jag, Per, Anders, Gervott, Thomas, Mamma, Pappa, Mormor och Morfar, Ingela, Arne, Majbritt, Gunnar, Munschon, skinnjacks-Kalle, Jolla, Tomas, Hanna, Affe, peter, Anette, Melvin, Sabrina, Bayromp och Föräldrarna Ciecek. The names of my childhood. det hände alltid något på bankogården. det var alltid bara att gå ut på gatan, den lugna förortsgatan. Huvudet fullt av minnen. Mördarsnigelsjakten, legolekarna, röda räcerbilen, vattenkrig, snöbollskrig, lådbilar lådbilar lådbilar, cykelklubben, skateklubben, bladeklubben, basket, kraft boll, fotboll, klätterträden, fear factor, bondgården, vitsippeskogen, lerstigen, radiostyrda bilar, kaninerna, poolen, kojorna, kuddkrigen, tv-spel. Sen började staffan gå på Q. han blev 16. Morsan och Farsan skiljde sig, och vi började högstadiet. därefter var ingenting sig likt. Barndomen var över, och en ny tid tog vid. Tiden där det allra underbaraste blandas med det hemskaste. Jag är så oerhört tacksam, jag ler och tänker. Vi hörs! Hej

Annars: Ska på första adventsfika idag, dricka glögg och äta pepparkakor och lussebullar. Ska också göra julkort och läsa innan jag går o nannar ikväll och en ny vecka börjar. take care! Kärlek

Att bli det nya svart

Hallå! Det är inte det att jag är en hopplös pessimist. Jag råkar bara tro på förbättring. Ser många saker framför mig som skulle behöva förbättras. Det är nästan överväldigande ibland. ibland tror jag att någon måste hjälpa mig dra gränsen, och visa mig var det är dags att vara nöjd. Vissa saker kanske bara är som de är. Skit kontra skitbra. Skulle önska att det fanns en enklare väg, göra som hon i trollkarlen från Oz o bara knäppa med hälarna tre gånger och bumsickabom så är allt klart. Vår lärare idag frågade om någon skulle kunna tänka sig att ta på sig ännu lite mer ansvar i en av uppgifterna hon givit oss. Inombords skrattade jag världens genom tiderna högsta och mest ironiska gapskratt, kiknande. Menar hon att jag ska arbeta dubbel heltid då eller? Uppfinna de 25:e, 26:e, 27:e och 28:e timmarna på dygnet? Nästan föraktfullt att ens föreslå det. Detta är inget teoretiskt ämne, sure, man kan bli duktig på namedropping och årtalsangivning och annat teoretiskt. Men designyrket är en dynamisk matris där man måste förlora sig i ett odefinierbart stormande hav, för att kunna verka. Du måste ta mej fan fatta! det bara är så. Tråkigt att man inte ges medlen att göra det bara. Revolt! Hanna, Cecilia och jag ska ju starta "den nya bauhaus" skolan, vi ska bli det nya svart. Återföda den i aska fallne fenixfågeln till en brinnande best i himlen. Jävligt omständigt att se sig besegrad av Växjö! Enklare att ta sig an problemet faktiskt! Så slipper man söka jobb, börja betala av lånet, flytta, adressändra, söka nya skolor, ditt o dutt. Hoppas nu vi får en djävla slagkraft, för så här kan vi faktiskt inte ha det! det är pinsamt, vi är på ett universitet, och vi sitter o googlar fram vår information. Liksom, ehhhh. Jaja, enough nagging for one day. Som sagt, jag tror på förbättring i alla lägen. Nu; läsa. Kramar från mig (henrik) till dig, who ever you are :)

Konst.

Lite konstprylar jag gjorde i våras. hittade på ett gammalt usbminne idag. Nästan alla bilder bygger på kroki, lera, papper, kol osv... Alla utom paketet som är ritat i vanliga pastellpennor. Update update. Kram till de som behöver det:)

PS. Det luktar prutt här inne :S

Solen kom till st. sigfrids

Idag var mitt fönster särskilt vackert!

Little dreams.

Tack Mamma och Mormor för besöket och alla presenter! Ni är välkomna åter. Statuscheck: Träningsvärk, fryser, glad, naiv, spattig, mörkrädd och väntar på att elin ska ringa någon gång och berätta vad som bestämts angående ikväll. Jag hoppas på glöggafton. Ring gärna och stör. Kramiz

än är jag här

var i Göteborg över helgen. Tankarna, ja hela kroppen skrek efter rekreation och lugn. Så jag var hos Victor och tog det lugnt, åt jättegod mat, mös och fick också en hel del läst. Du är precis vad jag behöver Victor. Du är värme, kärlek och energi förkroppsligad i människoform. Tack! Det känns uthärdligare nu. Har iofs tryckt en hel påse chokladpraliner, en halv matpaj och en mycket stark kopp rött thé med honung, då är det svårt att inte känna sig belåten. Jag är glad, men en rynka av allvar börjar ta till tecken i pannan. Ingenting allvarligt med det, antar att alla kommer till en punkt förr eller senare i sitt liv där man inser att man i sin fullkomliga makt över sig själv, också besitter ett fullkomligt ansvar. detta har gjort sig påminnt på senaste. Som sagt, inget allvarligt, det handlar bara om att lära sig plannera bättre och lyssna mer. Men mest av allt plannera bättre, så jag får tid för mig själv: GYMMEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEETTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! MISSSSSSSSSS YOUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU..........

Nu ska jag läsa lite till innan sängen. Tusen kramar! //Henrik

Två veckors notice!

Oj, vad det har hänt grejer! Därför jag ej vart aktiv här på ett tag. Har haft en otroligt stormig tid. Skolan har absorberat två hundra trettio procent av koncetrationen, och jag har fått lägga välbefinnandet och fritiden åt sidan. Jädrar ta mig om jag inte gör mitt bästa i skolan, liksom! Har tillexempel inte varit på gymmet på två veckor. Bara en sådan sak märks. Jag känner mig tröttare och orkar mindre. jag längtar tills tider då jag känner att jag har tid för sådan lyx. Tänkte faktiskt att jag skulle gå dit imorgon och skaka lite pepparkaksfläsk i maskinerna. Har nog tappat kanske 5 kilo, nooooooooooooooooot gooooooooooooooood. Gain gain gain gain.
Det har varit gamlingsfest också. Haha, strategiskt lagd helgen innan examinationen. Fick givetvis ett helvete med att arbeta föra så jag kunde ta helgen ledig. Det gick ändå väldigt bra! Sällan i mitt liv har jag varit lika effektiv som förra och denna veckan. Plannering och förberedning in i minsta detalj. dock inte ett så skoj liv att leva. Jag vill se mig som en mer spontan människa. Okej, gamlingsfesten. ETT SÅDANT GILLE. När jag kom till Leksand, körde upp för vägen till skolan, stannade till med bilen och gick in till receptionen, möttes man av alla sina vänner. Jag satt o skakade i två timmar innan jag kunde lugna ner mig. Hade inte setts på 6 långa månader. Så mycket i ens liv som hänt på 6 månader, i mitt och deras. helt otroligt. Vissa hade förändrats, och vissa var exakt som jag minns dem. Kanske har jag också förändrats. eller, jag vet att jag har det. Vad som inte förändrats är att jag älskar dem. Så vansinnigt skönt att se dem igen. Det är sådär livet skall vara. Kärleken kommer först, allt annat underordnat. Doesn't work in Växjö. Det var dock väldigt jobbigt att säga hejdå till alla på söndagen. Vissa människor kändes det som om detta var den sista gången man möter. Blev gråtmild, och den hektiska morgonen gjorde inte saken mycket bättre. hann bara säga hejdå till tio procent av alla jag hade velat. På något skumt sätt känns det så ödesmättat, det här med att säga hejdå. Det finns en sjuk egoistisk önskan om att hålla sig kvar. Ett hejdå innebär att man stryper sin egoistiska önskan, och överlämnar sin vän åt det okända. Man är inte längre i kontroll. Ett sketet litet ord, kan aldrig hävda rollen som ett hejdå innebär, aldrig, och det frustrerar mig. Man vill ge dem det bästa, det fullkomliga som de alla är värda. Tack för förnyad energi, Leksandingar, och tack för att ni visar mig vem jag vill vara.
Som en del av mitt nya liv, skall jag nu bege mig köksvägen mot, och koka mig en middag. Kärlek!