än är jag här

var i Göteborg över helgen. Tankarna, ja hela kroppen skrek efter rekreation och lugn. Så jag var hos Victor och tog det lugnt, åt jättegod mat, mös och fick också en hel del läst. Du är precis vad jag behöver Victor. Du är värme, kärlek och energi förkroppsligad i människoform. Tack! Det känns uthärdligare nu. Har iofs tryckt en hel påse chokladpraliner, en halv matpaj och en mycket stark kopp rött thé med honung, då är det svårt att inte känna sig belåten. Jag är glad, men en rynka av allvar börjar ta till tecken i pannan. Ingenting allvarligt med det, antar att alla kommer till en punkt förr eller senare i sitt liv där man inser att man i sin fullkomliga makt över sig själv, också besitter ett fullkomligt ansvar. detta har gjort sig påminnt på senaste. Som sagt, inget allvarligt, det handlar bara om att lära sig plannera bättre och lyssna mer. Men mest av allt plannera bättre, så jag får tid för mig själv: GYMMEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEETTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! MISSSSSSSSSS YOUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU..........

Nu ska jag läsa lite till innan sängen. Tusen kramar! //Henrik