Två veckors notice!

Oj, vad det har hänt grejer! Därför jag ej vart aktiv här på ett tag. Har haft en otroligt stormig tid. Skolan har absorberat två hundra trettio procent av koncetrationen, och jag har fått lägga välbefinnandet och fritiden åt sidan. Jädrar ta mig om jag inte gör mitt bästa i skolan, liksom! Har tillexempel inte varit på gymmet på två veckor. Bara en sådan sak märks. Jag känner mig tröttare och orkar mindre. jag längtar tills tider då jag känner att jag har tid för sådan lyx. Tänkte faktiskt att jag skulle gå dit imorgon och skaka lite pepparkaksfläsk i maskinerna. Har nog tappat kanske 5 kilo, nooooooooooooooooot gooooooooooooooood. Gain gain gain gain.
Det har varit gamlingsfest också. Haha, strategiskt lagd helgen innan examinationen. Fick givetvis ett helvete med att arbeta föra så jag kunde ta helgen ledig. Det gick ändå väldigt bra! Sällan i mitt liv har jag varit lika effektiv som förra och denna veckan. Plannering och förberedning in i minsta detalj. dock inte ett så skoj liv att leva. Jag vill se mig som en mer spontan människa. Okej, gamlingsfesten. ETT SÅDANT GILLE. När jag kom till Leksand, körde upp för vägen till skolan, stannade till med bilen och gick in till receptionen, möttes man av alla sina vänner. Jag satt o skakade i två timmar innan jag kunde lugna ner mig. Hade inte setts på 6 långa månader. Så mycket i ens liv som hänt på 6 månader, i mitt och deras. helt otroligt. Vissa hade förändrats, och vissa var exakt som jag minns dem. Kanske har jag också förändrats. eller, jag vet att jag har det. Vad som inte förändrats är att jag älskar dem. Så vansinnigt skönt att se dem igen. Det är sådär livet skall vara. Kärleken kommer först, allt annat underordnat. Doesn't work in Växjö. Det var dock väldigt jobbigt att säga hejdå till alla på söndagen. Vissa människor kändes det som om detta var den sista gången man möter. Blev gråtmild, och den hektiska morgonen gjorde inte saken mycket bättre. hann bara säga hejdå till tio procent av alla jag hade velat. På något skumt sätt känns det så ödesmättat, det här med att säga hejdå. Det finns en sjuk egoistisk önskan om att hålla sig kvar. Ett hejdå innebär att man stryper sin egoistiska önskan, och överlämnar sin vän åt det okända. Man är inte längre i kontroll. Ett sketet litet ord, kan aldrig hävda rollen som ett hejdå innebär, aldrig, och det frustrerar mig. Man vill ge dem det bästa, det fullkomliga som de alla är värda. Tack för förnyad energi, Leksandingar, och tack för att ni visar mig vem jag vill vara.
Som en del av mitt nya liv, skall jag nu bege mig köksvägen mot, och koka mig en middag. Kärlek!