Generellt inte kultur

Publicerad 2010.11 -ARKITEKTEN-

"Vem var det egentligen som stoppade femman i Martin Timell den där ödesdigra nittiotalsdagen då hemfixarflugan sparkade igång sitt tidigaste maskineri? Vem var det som femmade? Och hur gick det till när facken för inredningsarkitekur och möbeldesign sakta men säkert släppte mandaten fria till smedjan som underbygger dess förfall? Frågorna hopar sig och lasterna av avinstitutionaliseringen är oss studenter att bära. Listan över allierade tynar bort och snart står vi alena och ser på medan en kulturnäring mejas ned av kuddfluffningsarmén från förorterna. Felet var aldrig mångfaldens. Felet var normaliseringens och behovet av att konkretisera sin personlighet i ting, när omvärlden byggdes succesivt mer generell. Det blev i sinom tid en prioriteringsfråga mellan quickfixes och soulsearching, en tävling avgjord fortare än en färdig kopp kaffe från pressbyrån. Tillgång och efterfrågan, säger ni. Men när började massan veta vad massan behöver. Massan tror fortfarande den behöver regnskogsskövling, vapenindustrier, smutsig kolkraft och innerstadsjeepar. Jag säger; ni har ingen talan, för kunskapen ägs av någon annan. Vi finns här för er skull. För att kultivera en del av livet där vi lärts upp att vara er övermäktiga kunskapsmässigt. Så fungerar samhället, i litet och i stort. Problemet med facken runt omkring formgivning och arkitektur och konst, är att ingångarna är lättbeträdda eftersom de alla ligger nära en abstrakthet som till och med för en yrkesutövande av dito, kan vara svåra att definiera. Vad jag menar är att det är lätt att tycka till om saker, där gränsen mellan rätt och fel är mer svårdefinierad än inom andra yrkeskategorier. Problemen ligger dock inte enbart utanför de "kreativa facken". Det kanske främsta hotet mot den specifika kunskapen utgörs av effektiviseringen och rationaliseringen som hägrar inom vår egen sfär, där en kostnadsstram planering ofta leder till att så få yrkesmän som möjligt anställas. Kvaliteten på människans närmiljö blir då en försumbar detalj i byggplaneringen, som leder till standardlösningar och i förlängningen en utbred identitetsskapande "kuddfluffning".
Men det är fel att begära av kulturen att ändra sig. Det enda man kan göra är att ta steget ut på fältet och vara beredd för strid, i bevisandegörandet av att jag har rätt och att ni behöver mig. Kulturen passar dig inte bollen om du är den sämre spelaren, den vill bara göra mål. Låt oss inte bli föremål för galor på tv3, för så fort "tycka synd om" -maskineriet når oss har vi redan förlorat. Step.it.up!"

Henrik Lindholm, Konstfack
henrik.lindholm@student.konstfack.se