Inkommande, utkommande pretentiösa livsdiversen som jag inte skyr göra mig emotionell över i tid och otid, minnen och nytt och overkligt att skramla samman och lämna här, för att våga låta glömma i förtroende. Ett schema över en abstrakt resa i en konkret värld, en odyssé i huvudbry. Välkommen!


torsdag 4 februari 2010

Babbel i grönsakslandet

jobba övertid i skolan ska ni tro, med en burk kikärtor som närmsta bordsgranne. Har börjat gilla smaken, den känns familiär och etablerar en trevlig närvaro i maggropen, dit sedan tidigare en pizza infunnit sig, ja, så går det när man missar lunchen för att det är roligare att göra möbler av pvc-rör och garn, ändock jag hurra hurray, för det är full snurr i skolan kvällstid och det gillar jag. det är trevligt att vara trötta tillsammans. Givetvis finns där ett ton saker att göra, men det känns mäktvärdigt, och jag stressas inte av tanken av att jag förmodligen måste spendera helgen här. Annorstädes växer sig tystnaden tjockare och tjockare hemma i lägenheten på högbergsgatan. Det är nu cirka en vecka sedan min dator gick sönder i ett försök att byta admin-lösenord så jag kunde logga in på spotify. Jag hade ingen aning om att musik betydde SÅ mycket för mig, men det gör den verkligen har jag upptäckt, och när jag tänker efter så minns jag alla gånger som musik hjälpt mig genom ett bekymmer, var det ett skolbekymmer eller ett privat sådant. Ljudet av tv4-as ideliga reklamslingor eller nyheterna-jingeln tröttar ut och jag längtar ut. Igår gick jag och la mig klockan 19, och vaknade 12 timmar senare, det var nästan ljust ute och jag diskade sömndrucket upp en odiskad gröt-gryta från gårdagens frukost och kände hur fötterna växte fast i det kalla golvet, och hur ögonspringorna smalnade från chocköppna till papercutsize i en avgrundsgäspning. Jag brukar icke sa nicke bli så trött, det vet gudarna. Jag brukar springa upp ur sänga och köra rutinen och fara iväg, tröttheten brukar komma eftermiddagsvis, kaffedämpad trötthet. Idag finnes icke tid. Vi har workshop med textilarna parallelt med en annan sak, och det är roligt men hjärnan längtar efter annan stimuli. Snart kommer Växjöpacket hit och jag ska fröjdas i deras sällskap, för det var så längesedan och jag älskar dem så! Nä, nu ska jag göra jävlar anamma av den här kvällen, och det ska fan ta mig bli bra, så jävla bra så ni anar då inte! Kärlek

5 kommentarer:

Marcus sa...

Jag tror jag är lite smygkär i dig.

eneitchell sa...

Det var kärt sagt. Vilken Marcus skall jag hålla ansvarig för en sådan komplimang?

Anonym sa...

din blogg är bland det tramsigaste jag läst..

Henrik sa...

Så sa man om internet också...

Marcus sa...

och kontokorten med!