Läs inte, jag står inte för följande.

Fylld av kikärtor jag svävar runt i Ill lägenheto i den mest snövita skrud. Morgonrocken skyler kylan och täcka mig från faro. Faro äro runt varje hörno, jag inbillar mig och tänker att jag är en galaxhjälte med laserpistol. SNAP, åter till verkligheten och jag landar med en duns på min pilatesboll, studsar högt upp och dunkar ner på golvet, brevid vad som tycks vara något slags bandyrink, jag är Foppa och sopar banan med Mahatma Bandy. Sen coolar med godis vid sidan och tycker att min hög med rentvätt ser allmänt trevlig ut i all sin renhet, där den ligger och är helt ren och fri från smuts. Kvickt dök jag ned och hann med en millisekunds marginal undvika en stöt av kulor som kom flygande från bortom Obelisken. Det tog inte ett ögonblick innan jag förstod vem det var som ville röja mig ur vägen, det var hyresvärden Cleopatra del Toro, ärkefiende och surtant. Jag flög snabbt upp och hoppade genom luften till närmsta spisplatta, satte igång den och påbörjade frukost. Klockan var 07.20 och jag hade försovit mig i en timme. Snipp snapp slutt så var sagan SLUTT, som Håkan i Sunessommar hade sagt, i all underbarhet; lika jämförbar med en påse kampinglakritsbåtar som gängse allt annat gemytligt i påsform. Stundar plugg? Oh ja! But not yet, ska bara rädda världen först. Och äta gröt. Gröt! GRÖT, Fan - spisen! Oh holy nooooo. Buuuuuuurn
Kärlek