Inkommande, utkommande pretentiösa livsdiversen som jag inte skyr göra mig emotionell över i tid och otid, minnen och nytt och overkligt att skramla samman och lämna här, för att våga låta glömma i förtroende. Ett schema över en abstrakt resa i en konkret värld, en odyssé i huvudbry. Välkommen!
måndag 10 maj 2010
Till sist
Det är ett kaos där uppe, så som jag älskar att ha det. Så tills vidare mina vänner. Här var jag. Men nu är jag borta. Vi ses där ute. För sista gången, all kärlek. Henrik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar