Henrik tänker...

Det är så jävla fantastiskt. Kyla, värme, rött,blått, ljust, mörkt, gammalt, nytt, högt, lågt, doften av varm asfalt och känslan av hur det känns att gå barfota på en nyklippt gräsmatta. Det så jävla fantastiskt vackert.
Vi har precis varit i Berlin, kom hem idag i födmiddags. Resan har varit helt otrolig, fullkomligt obetalbar. Jag kom på mig själv flera gånger att jag bara satt och tänkte hur vackert det är, allt som vimmlar runt omkring mig. Runt omkring mig brusade skratt och ljuden från bromsande spårvagnar, och skyskraporna kastade skuggor genom det sensommarlika storstadsdiset. Himlen var öändligt djup och blå och där satt jag, på en ö av tankar mitt i det underbara kaoset. Det slog mig att jag var nära att börja gråta. Det är så fantastiskt. När man var barn trodde man att när man blev vuxen skulle man få kontroll, men man får aldrig kontroll. Saker bara händer. Min klass, mina vänner och min familj, de bara händer mig. Det är så otroligt vackert, men lika flyktigt som en fjäder i vinden. Ibland hinner man bara njuta i någon sekund. det är så det funkar. det är så jävla vackert att det finns människor i världen som delar sina liv med mig. Jag skiter i om jag älskar er, aldrig mött er, inte delar samma intressen eller har samma sorts skor. Jag älskar er ändå. Ni är så himla fantastiska, och era liv är fantastiska även om ni inte alltid ser det. Allt är så viktigt och ändå så oviktigt. Tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack....................................................................................

Bilden är en tag jag gjorde på Berlinmuren, under vilken vi satte oss, lutade oss tillbaka och drack öl tills solen gick ner bakom staden.