Inkommande, utkommande pretentiösa livsdiversen som jag inte skyr göra mig emotionell över i tid och otid, minnen och nytt och overkligt att skramla samman och lämna här, för att våga låta glömma i förtroende. Ett schema över en abstrakt resa i en konkret värld, en odyssé i huvudbry. Välkommen!


måndag 13 oktober 2008

Text



"En sång jag skrev när det blåste"
(-07, H.Lindholm)

Sänd mig dina tankar
Du tysta skönhet vid udden av min syn
Bliv ej en skugga över bädden.
Säll dig till ljuset som är ur skyn
Låt mig se dig, på längden, djupet och på bredden.

Där finns något uppenbart över din blick,
du fåfängans ädlaste prins,
Och vad dväljes i ditt hjärta vet jag ej,
men släpp mig in och all den kärlek som finns
Och se, där är någon som älskar dig.

Lyss till din egen visa,
Sånger som når den döves öra.
Kom rädslan över, tvang den bort!
I mörkret kan du inget göra
finn, vi är båda av samma sort.

Du mig i hjärtat skar,
fåfängdhetens prins med drömmar stora.
Vad är det mörka i din syn.
Du ljög när du sa att du ingenting har,
ingenting aldrig hade, någonsin att förlora…

Inga kommentarer: