Var aldrig ute i god tid!

Till att börja med sov jag till klockan 14 idag. Det var alltså jävligt trevligt igår. Men efter solsken kommer regn, som klyschan lyder. Idag ska jag spendera dagen med att läsa all jävla litteratur jag kan. Jag tänkte jag skulle vara ute i god tid, för en gång skull. Så jag inte sitter där dagen innan jul med skägget i säcken. Alla böckerna skall vara utläsa tills dess, 4-5 stycken. Jag har en dålig vana att alltid vara ute i senaste laget med sådana saker. Morsan vet vad jag pratar om. Alla gånger hon fått skjutsa mig till tåget. haha. Dock har jag dålig erfarenhet av att vara ute i god tid också. Som tillexempel då jag skulle fara hem över jul när jag bodde i Leksand. Haha, let me tell ya...

"När gud pissade mig i ansiktet"
Based on a true story

Jag var trött på att åka tåg vid det här laget. För att ta mig hem med tåg fick jag räkna med en resa på kanske 9 timmar. Orimligt länge och ganska dyrt tyckte jag. Så jag beslöt mig för att ta flyget, just this once. Mora flygplats hade då ett erbjudande som började gälla dagarna innan jul, de skulle öppna en länk mellan mora och helsingborg, jag skulle kunna komma hem på 50 minuter. Lättare sagt än gjort. Så himla typiskt mig att tro det skulle gå smidigt. Till en början fick jag leta upp den jävla flygplatsen på kartan, ingen visste vart den låg, och den hade ingen hemsida. liksom, herregud! Sen när det var dags att fara, hade jag fått vara ensam kvar på skolan i tre dagar. Helt ensam, förrutom kanske en eller två små bokbindare, i djupa mörka dalaskogarna dagarna innan jul, inte så skoj. Man tittade sig över axeln hela tiden, haha. I alla fall. Jag masar mig upp i ottan i tankar om att den här gången ska jag minsann inte stressa, så jag går upp, tar mitt färdigpackade bagage och börjar gå mot tågstationen. resan till mora tar inte lång tid. Där ringer jag efter en taxi, med ett nummer jag kollat upp i förväg, allt plannerat in i minsta detalj. Taxituren är också snabb, och titta där. Där är flygplatsen. Jag såg den framför mig. Som en oas i det vinterdrabbade dalarna. Snödrivorna och skogen tycktes ta över detta landskap. Kylan isade in på märg och ben. Lagom tills jag ser taxin försvinna bort i skogen, finner jag att dörren till flygplatsen inte öppnar sig... den öppnar sig inte. jag provar nästa...den är låst... jag får lätt panik nu. Alla dörrar är låsta, börjar kolla in alla fönster, där är släckt. Då hade jag kommit dit EN OCH EN HALV JÄVLA TIMME INNAN FLYGPLATSEN ENS ÖPPNADE SIG. IRONIN SLOG MIG TILL MARKEN SOM HADE JAG BLIVIT ÖVERSPRUNGEN AV EN FLOCK BUFFLAR. MIN ILSKA KÄNDE INGA GRÄNSER. DET KÄNDES SOM OM GUD KISSAT MIG I ANSIKTET, ÅLAGT MIG ETT FUCK YOU OCH FÖRSVUNNIT UNDAN MIN UNDSÄTTNING. Det var svinkallt, kylan stack som tusen nålar över hela kroppen. Jag tänkte överlevartankar. Jag fann en sopkvast, min räddare tänkte jag. Och så började jag sopa. Och jag sopade. Och jag sopade. Jag sopade för att hålla mig varm och hålla modet uppe. Snart var hela uppfarten till Mora flygplats sopad, och när jag märkte att mina händer började krampa sig fast vid kvastskaftet fick det vara nog. Jag började springa i cirklar. Och gjorde det ända tills en bil kom från fjärran och gjorde en sväng in på området och stannade framför mig där jag stod. En surmulen gubbe kommer ut, han ser jag är frusen till kött och märg, men säger mig inte ett ord. Han öppnar personalingången, stänger dörren efter sig, och en kvart senare tänds lamporna i väntsalen, och dörrarna glider åt sidan. En våg av värme rusade mot mig, och bar mig in i byggnaden, som smekt av den ljuvaste av änglar. För att fira att jag överlevt köpte jag kexchoklad för 60 kronor, gick in på toaletten, satte mig på toalettstolen, satte på varmvattenkranen och lätt fylla handfatet, la upp fötterna i det varma vattnet, Lutade mig tillbaka och skrattade en galen mans skratt, och grät en lycklig mans tårar. Jag hade överlevt.

(Some details may or may not have been edited by editor.)