Inkommande, utkommande pretentiösa livsdiversen som jag inte skyr göra mig emotionell över i tid och otid, minnen och nytt och overkligt att skramla samman och lämna här, för att våga låta glömma i förtroende. Ett schema över en abstrakt resa i en konkret värld, en odyssé i huvudbry. Välkommen!


tisdag 30 september 2008

Wohoo, den första dikten.


"Ett bud"
(-05, H.Lindholm)

Jag ser det flyktiga i det vakna,
och det eviga i vad som är dött.
Om jag aldrig mister, kan jag ej heller sakna
Det som fattas mig och det jag ej än mött.

Jag ser det oskyldiga i vilddjurets öga,
och begäret i ett snår sommarblom.
Morgondagen kan öda,
så bida ej för din dom.

Din sorg är än din att äga,
Du med leendet som bitterhet kränkt.
Vägrandes finns där inget du kan lära,
för livet är som vackrast i en kärlek som är skänkt.

3 kommentarer:

VictorN sa...

Gud så vackert!

Helene sa...

Så... fantastiskt fint!
- Vi vill höra mer!

Henrik sa...

Åh, tack så mycket kära ni!!!!!!!!! :D