tre flugor i en opak käftsmäll

(Jag om 50 år)

introvertus där, extrovertus här. Tänker att jag behöver ompröva en tes jag levt efter ett tag. Jag har goda skäl. Det blir en omprovning i testfaser, as of immediately. Jag har länge trott att tesen "gör dig själv genuint lycklig, så gör du andra lyckliga i förlängningen". Detta har fungerat väl, tills en dag då tre fina fina fina, istället för att ge mig vad jag (kanske) tål, vänder sin klack 180 grader halt och marscherar iväg själswise. Samma jävla dag, jag menar, kom igen. Det jobbigaste är att jag inte ens vet om jag förtjänade det, här står jag och är martyrad till tystnad. En silent treatment jag själv är påmanad att bryta för intresset från andra sidan planhalvan är svalt. Alla på en och samma dag, kom igen.
Erika och jag klottrade oss igenom åtta timmar idag. Utan henne, jadu. Jag vore en skit i universum idag, något kölmög på en färja, ett sandkorn i öknen uppfluget i en kladdig kamelstjärt. Ge mig argheten, den är min om jag förtjänat den. Ge mig respekten att åtminstone bli skälld på, så jag kan ta ställning. Hjärta du arma.