stålridå

Äter frukost ur samma odiskade skål och ser när den mulnade himlen tänds utanför fönstret. Lägenheten är sådär ofärdig och lite mögig i hörnorna och disken från en veckas fromt leverne rostar fast i diskbänk. Någon lampa är tänd och här är lite fuktigt och varmt. Jag ska jobba hemma idag, bestämde jag i duschen. Efter lunch. I det direktaste nu, dvs, efter frulle, blir det pappersarbetets förmiddag. En gång i månaden har jag en sådan förmiddag. Jag påtar mig andra glasögon och blir krass och granskande och kall. Efteråt kommer där finnas trängande upplysnings och uppmjukningsbehov. Kanske måste jag också ta en sväng med dammsugarn och diskborsten, för att garantera den flitiga och disciplinerade sidan av mig själv, ännu en vecka av goda förutsättningar. Dessutom är jag från och med nu uppsagd från broilermacken fitness24seven, det mesta av det sämsta till det vrakprisigaste gyminrättningen jag erfarit sedan gymdebuterande 16-åring. Billigt, inskränkt all over, sneda maskiner och sneda allt. På senaste har det eskalerat, det är nog den djupt rotade djuriska besinningen som väckts till liv av vårkänningarna. De brudbetygsättande gymbiffarna tu borta vid bänkpressen, förrförra veckan tog nog priset. Sen kommer nog preachern som vägrade låta den tidningsläsande killen vara ifred. Mycket var skruvat upp, och nu är det hej då och tack/nejtack för de två senaste av de totalt fyra åren jag varit er gäst. Nu ska jag försöka landa mig själv ett Satskort för 350 i månaden. beprutat och klart. Men först som sagt. Pappirens tid har anlänt. Vi ses på andra sidan stålridån, nu är det herr kall och besynnerlig i ett par timmar. FRID