Murdare

Får man skratta åt fyllon; ja. de behöver väl också bli sedda. finns det något värre än när man gör sig rolig på tunnelbanan och ingen skrattar. Häromdagen var jag sen till skolan och jag hann precis med tunnelbanan. pust, hann jag tänka innan jag fann Anders med blicken och gick fram o anfått satte mig ner mitt emot. med andan i halsen skulle jag, vi synka konvers om skolbestyr, andas, och ömsom skratta åt kidset brevid som gjorde pruttljud med sin telefon, varpå han och hans kompis skrattade högt och ljudligt. Jag och Anders kollade oss omkring o undrade varför det bara var vi som skrattade. stenansikten AB hade varit framme med stenhuggarspettet, för de grabbarna tu fick inget gehör. okej, tillbaka till fyllo historien. Skulle till Cissi. Kom till Mariatorget Tbana, satte mig för att vänta. Brevid mig sitter tant drucken och out and about med sin väninna i telelur. Rättmätigt beklagade hon sig över svarta färgskalor och pratade vidare i en lång stund. när samtalet närmade sig sitt slut fick hon syn på mig, där jag satt och förde anteckningar, och så sa hon till sin väninna att jag såg ut som att jag skulle mörda henne på en gång, och att, katharina, om det skulle bli så att jag blir mördad ikväll så vill jag bli strödd över katrineholm. då säger vi så. hej. Jag skrattade, eller vad ville hon? I prover her wrong, undrar om hon blev glad, liksom lättad, eller om hon skämdes eller om hon mest bara ville åka hem och sova ruset av sig. anyhow tog hon sitt pick o pack och var begådd mot utgången och lämnade mig åt mitt öde. Så var det, bland annat. ett litet pink i missisippi, ett nålstick ur hjärnan min. fred!