Inkommande, utkommande pretentiösa livsdiversen som jag inte skyr göra mig emotionell över i tid och otid, minnen och nytt och overkligt att skramla samman och lämna här, för att våga låta glömma i förtroende. Ett schema över en abstrakt resa i en konkret värld, en odyssé i huvudbry. Välkommen!


tisdag 31 mars 2009

Jag går ensam genom Jesusparken och hör malmö vakna!


Hallå! Jag hade en fullkomligt magnifik morgon idag. Punkad cykel har jag att tacka för det. Jag tog apostlahästarna till gagn och spatserade till skolan, och i örat ljöd Tomas Andersson Wij, som jag häftigt propagerat för den senaste tiden. Han är en helt otroligt känslosam musiker. Låten i filmen här ovanför, ja, den passar till allting. Jag upptäckte den när jag en annan solig morgon satt på ett tåg som skyndade genom sverige. Tåg är förunderliga ting. Det väcker så mycket tankar. Jag älskar att resa med tåg, och jag älskar kombinationen bra musik på tåg. det blir knappt bättre! Ja, i alla fall, För att återvända till min morgon. Åt en stor frukost och gick till skolan, kom fem minuter för sent men inte illa pinkat att gå till skolan på tio minuter från krebban. Ganska hyffsat tempo ändå. Därefter följde en lika fin dag, och nu sitter jag här. jag är helt varm inombords och känner nu när jag tänker efter att jag faktiskt inte kan göra någonting för att förbättra den. Är det ett tecken på att jag bör gå till sängs? IAF, så är filmen här ovanför projektet jag pysslat med ikväll. Spelade in råmaterialet på vägen hem från skolan, då jag tog en liten omväg genom fälten söder om campus. Nu ska jag sova. Godnatt, Kärlek!

1 kommentar:

Helene sa...

Härlig film! -Natti från Lidköping!