Murdare

Får man skratta åt fyllon; ja. de behöver väl också bli sedda. finns det något värre än när man gör sig rolig på tunnelbanan och ingen skrattar. Häromdagen var jag sen till skolan och jag hann precis med tunnelbanan. pust, hann jag tänka innan jag fann Anders med blicken och gick fram o anfått satte mig ner mitt emot. med andan i halsen skulle jag, vi synka konvers om skolbestyr, andas, och ömsom skratta åt kidset brevid som gjorde pruttljud med sin telefon, varpå han och hans kompis skrattade högt och ljudligt. Jag och Anders kollade oss omkring o undrade varför det bara var vi som skrattade. stenansikten AB hade varit framme med stenhuggarspettet, för de grabbarna tu fick inget gehör. okej, tillbaka till fyllo historien. Skulle till Cissi. Kom till Mariatorget Tbana, satte mig för att vänta. Brevid mig sitter tant drucken och out and about med sin väninna i telelur. Rättmätigt beklagade hon sig över svarta färgskalor och pratade vidare i en lång stund. när samtalet närmade sig sitt slut fick hon syn på mig, där jag satt och förde anteckningar, och så sa hon till sin väninna att jag såg ut som att jag skulle mörda henne på en gång, och att, katharina, om det skulle bli så att jag blir mördad ikväll så vill jag bli strödd över katrineholm. då säger vi så. hej. Jag skrattade, eller vad ville hon? I prover her wrong, undrar om hon blev glad, liksom lättad, eller om hon skämdes eller om hon mest bara ville åka hem och sova ruset av sig. anyhow tog hon sitt pick o pack och var begådd mot utgången och lämnade mig åt mitt öde. Så var det, bland annat. ett litet pink i missisippi, ett nålstick ur hjärnan min. fred!

MAJA

Hej Maja!

Nu är vi många år äldre än när vi först möttes i Leksand. Dagarna har flytt en bi och man står bara förundrad och ser på när livet händer en. Fyra år snart, har vi vetat om varandras existens men ändå så känns du som ett fullkomligt självklar del av mitt liv. Leksand var mitt uppvaknande, ärligt talat minns jag inte vem jag var innan jag kom dit den där sensommardagen och påbörjade vad som för alltid skulle förändra mitt liv. Och där var du. Där fanns många andra också, men där var du. Maja, även om vi inte ses så ofta som vi brukade när förutsättningarna var andra, så är du ändå en lysande stjärna på min himmel, och vad som än händer igår, nu, imorgon och för alltid, så finns jag här för dig. Tusen kramar och grattis på födelsedagen//Henrik

OSCAR

Hej Oscar!

För ett litet tag sedan fyllde du år och där blev aldrig något holabaloo som vi tenderar att önska oss själva, men idag blir där ändå någonting annat. Ingenting stort, men heller ingenting litet. Vi går o käkar i stan och sen ska jag bjuda dig på en drink. Jag hoppas du förstår att presentens skala inte representerar hur mycket jag tycker om dig, och respekterar dig som person. Du är värd så himla mycket mer än en drink på en indisk restaurang. Ändå måste jag säga att det är de där små kravlösa, spontana, kaosartade, skrattgråtna händelserna i livet som jag uppskattar mest, en vardag med kärlek och fina vänner och jag är så himla glad och stolt över ha blivit skänkt dig, med alla dina drag. Du är helt unik. Tusen kramar och grattis på födelsedagen i efterskott!//Henrik

Ko.-n.-tra.-st

Vecka blev väck, ännu en, men jag bliver kvar. Sitter och hör på när tevattnet kokar upp sig till 100, och ser på när en ryggfrånvänd och mjutad fotbollskanalen europa sänder flimmrande bilder genom min arkitekt-lampe-upplysta lya. Summering, tänker jag, och försöker minnas. Försöka får duga, för minnesvalvens 24/7 tjänst har jag inte blivit gen-skänkt. Försöka är mitt giv. Bilderna är suddiga och ibland sticker där ut fragment, som en spik bakom ett sträckt lakan. Jag minns, att det var roligt den här veckan. Som vanligt har gränserna vid helg/ickehelg och dag/kväll/natt revolutionerna suddats ut och gör det än svårare att konkretisera. Klockan är min att begagna, i sina fulla varv och det ter sig som så att tiden gör sig bättre när den får bli portionerad upp utefter stundernas ingivelser. Nya timmar. Jag upptäcker natten, jag upptäcker sömn mitt på dagen. Och jag har inte koll. Jag har nog aldrig haft koll och kanske är det lika bra att ge upp, och istället hänge sig åt tumlandet, något jag ytterligt briljant bemästrar. Alla brickor stämde plötsligt, när jag bestämde mig för att det var okej att tumla, och släppte taget om de sista sönderdissade kontrollepiteten. Jag minns inte när det var, eller om det ens hände över en timma, natt, vecka, månad eller år. Vad jag ser är kontrasten, nu från då. En vacker kontrast, om jag mig så får drista. Som övergången från något ljust vitt till något soligt varmt. En smält solero exotic om man så vill, som ligger och tar över en länge väderilad träbänk utanför närköpet där du växte upp. Rätt fint de. Rätt fint.

i hågen

berusad, krusad, vägen är grusad. gick från hornsull tumla in på en buss på rull. såg mig full, i en ruta blank o svart. teeeeryckte knapp o stannade bussfan o klev av, hemma vid wollmar yxkull. Nu jag skalda med ritning på bord, ur aska och eld, jag vill åter bliva jord. en mån att till sig lita, nu är det dags att plita, ner några ord om faktiska ting, om de förahavda jordeting. Spontankväll hos emma, en rejält femma. Vodka med fanta, öl, vin och sådär ledde till härlig atmosfär med spontandans och tävling ala kreti pleti. erika vann. Nu jag är hemma är och rimmar cilla-wise och tänker på att dagen var fucking awesome. Fotografiska, hermans, promenad, hemm, kaffe, middag, spontanfest, taxi, promenix, buss, ringa, hemma, nattinatti. så att saj. fett grymt :D Glad och i hågen still. FRID mina FRÄNDER

Jag minns inte sist. Sist jag satt här i soffan och drack kaffe och solen sken in. Nu händer det. Är nästan rädd för att blinka.

stålridå

Äter frukost ur samma odiskade skål och ser när den mulnade himlen tänds utanför fönstret. Lägenheten är sådär ofärdig och lite mögig i hörnorna och disken från en veckas fromt leverne rostar fast i diskbänk. Någon lampa är tänd och här är lite fuktigt och varmt. Jag ska jobba hemma idag, bestämde jag i duschen. Efter lunch. I det direktaste nu, dvs, efter frulle, blir det pappersarbetets förmiddag. En gång i månaden har jag en sådan förmiddag. Jag påtar mig andra glasögon och blir krass och granskande och kall. Efteråt kommer där finnas trängande upplysnings och uppmjukningsbehov. Kanske måste jag också ta en sväng med dammsugarn och diskborsten, för att garantera den flitiga och disciplinerade sidan av mig själv, ännu en vecka av goda förutsättningar. Dessutom är jag från och med nu uppsagd från broilermacken fitness24seven, det mesta av det sämsta till det vrakprisigaste gyminrättningen jag erfarit sedan gymdebuterande 16-åring. Billigt, inskränkt all over, sneda maskiner och sneda allt. På senaste har det eskalerat, det är nog den djupt rotade djuriska besinningen som väckts till liv av vårkänningarna. De brudbetygsättande gymbiffarna tu borta vid bänkpressen, förrförra veckan tog nog priset. Sen kommer nog preachern som vägrade låta den tidningsläsande killen vara ifred. Mycket var skruvat upp, och nu är det hej då och tack/nejtack för de två senaste av de totalt fyra åren jag varit er gäst. Nu ska jag försöka landa mig själv ett Satskort för 350 i månaden. beprutat och klart. Men först som sagt. Pappirens tid har anlänt. Vi ses på andra sidan stålridån, nu är det herr kall och besynnerlig i ett par timmar. FRID