Till sist

Det är ett kaos där uppe, så som jag älskar att ha det. Så tills vidare mina vänner. Här var jag. Men nu är jag borta. Vi ses där ute. För sista gången, all kärlek.
Henrik

Lite längtan, en söndag bara sådär.

Det ljusnar över söder, och solen kastar sina guldbeslöjade strålar in i de dunklaste av Stockholms hörn. Mitt skrymsle lyses upp och skarpa silhuetter av namnlösa föremål faller mot lägenhetens innersta väggar, Det har ljusnat över söder, och det är söndag igen. Utan för fönstret hörs musiken från en annalkande älskad vän, och jag vet att jag snart vältrar mig i vad den har att erbjuda. Ett febrilt kaos av lust, ljus och musik.
Kaffet står vid fönsterbrädet och ångar, brevid porträttet av mig och min bror som nyfödda i min mammas famn. Ett porträtt jag känt länge tror jag. Det är svartvitt och vant och äkta. Jag saknar dem givetvis, min familj. Är väl snart på väg tillbaka till skåne för en liten tid. Hade aldrig fått plats i min mammas famn såsom jag gör i fotot, men att rymmas under hennes tak är all kärlek nog. Jag saknar pappa också. Han har haft det stormigt, när han förtjänar ett lugn. Mina bröder jagar ägget, precis som jag. Snart kommer jag hem för en liten stund. Tills dess, ha det bra! Kärlek

...

Du fantastiska liv, himmel vad jag älskar dig! Du är ett outgrundligt mysterium, fullkomligt oerhörd i din bottenlösa skönhet. Spröda liv, vi värnar och vill så mycket och du kommer krossas en dag, men ett kärleksfullt hjärta kan varsamt plocka spillrorna och få dig hel och klar och ny. Ibland är man säker, och du banar väg över nyfödda landskap och man hör vågor rulla in över en öde strand och avlägsna måsar skriker från en molnburen sommarhimmel, och allting som känns är det egna hjärtats slag. Älskade, du finns, jag stirrar dig i ögonen när jag andas, men du svarar inte, du yr iväg och allt som finns kvar är tanken om att du andades tillbaka. Snart ska också min tanke lämna, yra upp i vinden och blåsa ut över havet där mina minnen finns någonstans, och jag skall lämna denna plats för att kanske aldrig komma tillbaka. Jag fylls av en tveksamhet, samtidigt som jag redan insett att jag aldrig ens hade några val. Man kan bara stå brevid och se sig själv hända. Ibland glömmer man bort, men man skall snart igen minnas, för du låter dig inte vänta även om du låter mig vänta då och då, ibland i en hel evighet och ibland längtar man efter tystnaden. Livet blåser över en och gör vad det vill med en, och snart finns där inget mer.
Det är ett kaos, en dröm, en sanning och en lögn, en verklighet fylld med en absolut närvaro och en skenande tvekan. Du fyller mig med hopp och du tar den tillbaka. Du fyller mig med kärlek och ser tyst på när den slits ifrån mig. Jag kommer nog aldrig att förstå mig på dig, men jag älskar dig verkligen, av hela min samlade vakenhet, jag älskar dig! Kärlek

Ord

Datorn har hittat hem. jag fröjdas av att ha möjligheten till ett socialt liv annat än det med mig själv. Det där med datorlöshet är nog en bättre idé om sommaren, då det inte är förenat med livsfara att gå utomhus för att besöka sina vänner. istappar som faller från 40 meters höjd och köttar folk rakt i huvudena, halvmeterstjocka issköldar över trotoarerna, förtäcka av snö, galna bilister som kör på folk, tunnelbanetåg som stannar i tunnlarna i timmar och en bitande kyla som får till och med den trindaste av oss att rulla tunga av skitnödig frusenhet. Mina tankar går till april och den första dagen utan jacka. Men nu ska jag knipa trut. Blir så trött på att jämnt längta från nuet. Fuck you, mig! Get real. Nu ska jag vara naiv och glad och skelögt älskvärd. Jag spär på illusionen med en propellerkeps och en stor polkagrisklubba. Tankebild - activate. Okej, nu är det On-läge. Ur munnen ljuder min nedrökt-tant-röst och orden skorrar ut i rummet i en oigenkännelig melodi, jag tror jag härmar anita ekberg. Dags att lägga locket på, detta kommer ändå inte sluta väl. Ändock; kärlek!

Babbel i grönsakslandet

jobba övertid i skolan ska ni tro, med en burk kikärtor som närmsta bordsgranne. Har börjat gilla smaken, den känns familiär och etablerar en trevlig närvaro i maggropen, dit sedan tidigare en pizza infunnit sig, ja, så går det när man missar lunchen för att det är roligare att göra möbler av pvc-rör och garn, ändock jag hurra hurray, för det är full snurr i skolan kvällstid och det gillar jag. det är trevligt att vara trötta tillsammans. Givetvis finns där ett ton saker att göra, men det känns mäktvärdigt, och jag stressas inte av tanken av att jag förmodligen måste spendera helgen här. Annorstädes växer sig tystnaden tjockare och tjockare hemma i lägenheten på högbergsgatan. Det är nu cirka en vecka sedan min dator gick sönder i ett försök att byta admin-lösenord så jag kunde logga in på spotify. Jag hade ingen aning om att musik betydde SÅ mycket för mig, men det gör den verkligen har jag upptäckt, och när jag tänker efter så minns jag alla gånger som musik hjälpt mig genom ett bekymmer, var det ett skolbekymmer eller ett privat sådant. Ljudet av tv4-as ideliga reklamslingor eller nyheterna-jingeln tröttar ut och jag längtar ut. Igår gick jag och la mig klockan 19, och vaknade 12 timmar senare, det var nästan ljust ute och jag diskade sömndrucket upp en odiskad gröt-gryta från gårdagens frukost och kände hur fötterna växte fast i det kalla golvet, och hur ögonspringorna smalnade från chocköppna till papercutsize i en avgrundsgäspning. Jag brukar icke sa nicke bli så trött, det vet gudarna. Jag brukar springa upp ur sänga och köra rutinen och fara iväg, tröttheten brukar komma eftermiddagsvis, kaffedämpad trötthet. Idag finnes icke tid. Vi har workshop med textilarna parallelt med en annan sak, och det är roligt men hjärnan längtar efter annan stimuli. Snart kommer Växjöpacket hit och jag ska fröjdas i deras sällskap, för det var så längesedan och jag älskar dem så! Nä, nu ska jag göra jävlar anamma av den här kvällen, och det ska fan ta mig bli bra, så jävla bra så ni anar då inte! Kärlek

Läs inte, jag står inte för följande.

Fylld av kikärtor jag svävar runt i Ill lägenheto i den mest snövita skrud. Morgonrocken skyler kylan och täcka mig från faro. Faro äro runt varje hörno, jag inbillar mig och tänker att jag är en galaxhjälte med laserpistol. SNAP, åter till verkligheten och jag landar med en duns på min pilatesboll, studsar högt upp och dunkar ner på golvet, brevid vad som tycks vara något slags bandyrink, jag är Foppa och sopar banan med Mahatma Bandy. Sen coolar med godis vid sidan och tycker att min hög med rentvätt ser allmänt trevlig ut i all sin renhet, där den ligger och är helt ren och fri från smuts. Kvickt dök jag ned och hann med en millisekunds marginal undvika en stöt av kulor som kom flygande från bortom Obelisken. Det tog inte ett ögonblick innan jag förstod vem det var som ville röja mig ur vägen, det var hyresvärden Cleopatra del Toro, ärkefiende och surtant. Jag flög snabbt upp och hoppade genom luften till närmsta spisplatta, satte igång den och påbörjade frukost. Klockan var 07.20 och jag hade försovit mig i en timme. Snipp snapp slutt så var sagan SLUTT, som Håkan i Sunessommar hade sagt, i all underbarhet; lika jämförbar med en påse kampinglakritsbåtar som gängse allt annat gemytligt i påsform. Stundar plugg? Oh ja! But not yet, ska bara rädda världen först. Och äta gröt. Gröt! GRÖT, Fan - spisen! Oh holy nooooo. Buuuuuuurn
Kärlek

Kan du hitta ordet gutural?

Oj, lången tid passerat har. Men jag är fortfarande här vid min dator och tänker på att jag borde gå internetvägars och uppdatera detta lilla tillhåll lite oftare! Nä nu jeflar, Christina, här är ett guld som inte skall bli till sand, tänkte jag och tryckte på den snabba favoritlänken i övermarginalen i mitt firefox index och tog mig en 0,00987 sekunder lång resa genom cyberkosmos hem hit, till min oas av koncentrerad egoifiering. Vad står på, undrar jag genast när de första orden var nedtryckte av mitt smutsiga tangentbord. Mycket tänkte den snabba hjärnan, som igen överträffade sin klyftighet med sin förmåga att klämma fram vettiga ord. Men sanning är att mycket är på gång. Det är en härlig tid, ett varmt januari, trots att näshålorna fryser till istäckta arktisgrottor på den 3 minuter långa promenaden från Högbergsgatan 97 till tunnelbanestationen Mariatorget. När isen smält bort och jag bytt den förfrusna gångstilen till en mer socialt gångbar, och börjat återfå normal färg över anletet mitt sätter huvudet igång igen. Jag är varm, är det inte gött så säg. Vi rullar tunga stockar av skolarbete utmed akademiens korridorer och jag känner mig makalöst till freds, invaggad i varseblivningen av att jag gör något jag vill, där finns gömda rum, bakom utbildningens ovisshet och dunkla ridåer. Vad som döljer sig där och in eternity står framtiden att utvisa. Jag åker med skatebord ditut, snabbt som tusan och i bakgrunden spelas Något operastycke ur Carmen, bokstavligen. TV'n är på och jag kan inte hjälpa att nynna med en smula. Stockholm saknar viadukter vilka man kan gå under och känna ens egna guturala röster komma fundamentet att skaka, därför får ett hörn i min etta duga gott, åt både mig och åt trettondagsaftonens musikfests 2:a del med Helene Sjöholm. Underbara Quinna. Ni skall veta en sak, jag fördröjer ett göromål, såklart. Jag står i tur att skriva en uppsats i Konsthistoria. Jag har bara ynka 5 rader kvar och ändå har dokumentet häckat som en blek ande över min datorskärms annars så sorglösa skrivbordsbakgrund. Ska jag kanske ta mig själv en kopp te, mysa till det så där ordentligt med en morgonrock (för att det är så förbannat kallt inne) och sedan sätta mig ned här och skriva den klart. Jag har god tid, marginalen är god! Hör du mina ord mor, marginalen är God. Kanske har din son äntligen vuxit upp, synd att genen i så fall inte är från dig, du kära :)
Nu stundar självförverkling. Tusenkramen. Kärlek