idiot

Tom och uttömd utöver en alldeles för stor målarduk så att fragmenten av vad som egentligen händer är svåra att se. Milsvidder breder ut sig och där någonstans mitt i är jag med en liten pensel och en ficka full av färg. Det är ett mäktigt arbete, och tyvärr har jag börjat sneglingssegla bort åt en alldeles för avlägsen kantlinje för att kunna fokusera fullt ut på metrarna närmast den converse-inklädda sista decimetern av min kropp. Lockad men hindrad på en och samma gång, när alternativen är få är då jag får kramp och blir tvär och vägrar och fikar bort förmiddagar i försök att skratta bort att jag faktiskt är stressad. Du är stressad Henrik, så här känns det. Eat it up. Kan du inte fika på riktigt, är du en idiot som försöker. Heh

leet

Klockan är 13.37, ett heligt tal för dem invigda och plain bara underbart för alla dem som skänkts den här lördagen. Det är sol i Stockholm. Här är töväder och det var varmt på ryggen när jag gick till systembolaget på Rosenlundsgatan och köpta mig lite rödvin för kvällen. Här luktar nu kaffe i min lägenhet och dörren står på glänt ut till den låsta korridoren med fönster i söderläga, min hall badar i ljus och det går strömmar rakt igenom mörkret, som för att rensa ut gammal luft. Jag satte mig ner på min hallmatta jag funnit i soprummet och figuranpassat efter lägenhetens första meter. Det var en bra plats, konstaterade jag utan att säga något. jag log bara, precis som jag gjort under systembolagsgångningen. Jag log åt den snälla killen i kassan som fumlade med kvitton, påsar och kort. Jag log åt tanten som såg stressad ut, och jag log fan mest åt mig själv. Gav mig själv cred för jag kan vara så god mot mig, och vara nöjd ibland. Ibland räcker, för att jag ska få ha sånna här mornar.
Nu, snart ska jag traska till jobbet där jag kommer vara tills ikväll, men det gör mig ingenting. Solen kommer passera över himlavalvet och hinna skymmas av den tödroppande storstadssilhuetten och jag kommer fara hem till Cilla för att dricka mitt vin med andra 13.37-are. leet. elit. datorspråk. ingen punchline. heh. Kärlek

Jo men visst

Söndagen är dagen jag ofta dejtar mig själv ett par timmar mer än annars. Det är standard och fränt, på det bra sättet. Fick en idé om att jag ska sy en tischa med fransar på, men tygverkat har söndagsstängt så jag rebootade och mindes en alldeles strax begynnande tvättid. Du sonntag, mein liebe. Idag är det soligt och det töar även i skuggan och min ipod är laddad och jag har ljudbok på på högsta och jag är snuvig och ja, ja va på fest igår. två faktiskt. En var här i mitt gemak och här var en hel drös med folk, vi ritade o fnissade och sen ringde martin upp Lisa som är flickvän med viktor som bor i min korridor. jag har aldrig träffat kisen, eller kisinnan, så jag vart överglad över det hele. Men martin kom tillbaka från korridoren med budet att de ingen lust hade. Trök AB. Vi sjöng vidare och tecknade lite innan vi vipps hade försvunnit hem till andreas nya lgh på 30 årsfest och inflyttningsfest combined. tusen människor, tusen bitar kladdkaka, citronpaj, chokladmoussetorta och snittar och senare korv me da brö. Jag kletade ner mig med kladdkaka och klädde av mig -provade anjas tröja- klädde på mig, fick rök blåst i ansiktet. bjöd på vin och tog några glas for my self, öl var också iblandat. sen var det tack och adjö. vaknade upp och kände mig rätt rivig på många sätt, mest bra. Men halsens rivighet var en finne i stjärten, men nu är det bra. jag sitter och kaffar i min lgh, och tänker att det nästan räcker så här. Nöjd, men nyfiken. Bra söndag, jag återkommer. puss

bygd/obygd

I min kyl står en glasskål fylld med toscakakor från teatern. På mitt skrivbord finns ett berg med människor på. I min näsa snor och på min haka skägg. Klär mig i brillorna och rynkar pannan över en överbliven pigghet, när min gängse sjukhet hindrar umgänge och Mikael Nyqvist-filmen på tv dissappointar. Längtar efter resor till nära, eller resor med nära ut i det dära jag kallar bygd/obygd. Varhälst kärlek kan husera.

tre flugor i en opak käftsmäll

(Jag om 50 år)

introvertus där, extrovertus här. Tänker att jag behöver ompröva en tes jag levt efter ett tag. Jag har goda skäl. Det blir en omprovning i testfaser, as of immediately. Jag har länge trott att tesen "gör dig själv genuint lycklig, så gör du andra lyckliga i förlängningen". Detta har fungerat väl, tills en dag då tre fina fina fina, istället för att ge mig vad jag (kanske) tål, vänder sin klack 180 grader halt och marscherar iväg själswise. Samma jävla dag, jag menar, kom igen. Det jobbigaste är att jag inte ens vet om jag förtjänade det, här står jag och är martyrad till tystnad. En silent treatment jag själv är påmanad att bryta för intresset från andra sidan planhalvan är svalt. Alla på en och samma dag, kom igen.
Erika och jag klottrade oss igenom åtta timmar idag. Utan henne, jadu. Jag vore en skit i universum idag, något kölmög på en färja, ett sandkorn i öknen uppfluget i en kladdig kamelstjärt. Ge mig argheten, den är min om jag förtjänat den. Ge mig respekten att åtminstone bli skälld på, så jag kan ta ställning. Hjärta du arma.

kul själv

fullt ös är lika med medvetslös är lika med kvoterad paus är lika med morgonrocksdag med träning och matätning som verb. verbalt inte över tio ord yttrade, annat än dem när jag sjunger. Jag sjunger när jag är själv, varsågod. Nu vet du. och jag då. och mina grannar. Annat jag gör när jag är själv är att titta på wallanderfilmerna och göra upp planer för då jag inte kommer vara ensam. Fast ensam är jag nog aldrig. Dock är jag själv ibland, men det reflekterar jag inte över som något dåligt. Jag kan ha roligt själv, och har hellre roligt själv, än tråkigt i grupp. De som är med på de premisserna är mina vänner, andra bör omedelbums sälla sig och tejpa upp något bara på impuls. Fast allra helst roligt i grupp, men ikväll, var det som sagt kvoterat lugn. Veckan börjar imorgon, och jag har ingen aning om vad som skall hända. Men jag litar på mig att göra det till en bra en, faktum är, jag beyond litar på det. jag räknar med det. shazam! natti!