Att bli det nya svart

Hallå! Det är inte det att jag är en hopplös pessimist. Jag råkar bara tro på förbättring. Ser många saker framför mig som skulle behöva förbättras. Det är nästan överväldigande ibland. ibland tror jag att någon måste hjälpa mig dra gränsen, och visa mig var det är dags att vara nöjd. Vissa saker kanske bara är som de är. Skit kontra skitbra. Skulle önska att det fanns en enklare väg, göra som hon i trollkarlen från Oz o bara knäppa med hälarna tre gånger och bumsickabom så är allt klart. Vår lärare idag frågade om någon skulle kunna tänka sig att ta på sig ännu lite mer ansvar i en av uppgifterna hon givit oss. Inombords skrattade jag världens genom tiderna högsta och mest ironiska gapskratt, kiknande. Menar hon att jag ska arbeta dubbel heltid då eller? Uppfinna de 25:e, 26:e, 27:e och 28:e timmarna på dygnet? Nästan föraktfullt att ens föreslå det. Detta är inget teoretiskt ämne, sure, man kan bli duktig på namedropping och årtalsangivning och annat teoretiskt. Men designyrket är en dynamisk matris där man måste förlora sig i ett odefinierbart stormande hav, för att kunna verka. Du måste ta mej fan fatta! det bara är så. Tråkigt att man inte ges medlen att göra det bara. Revolt! Hanna, Cecilia och jag ska ju starta "den nya bauhaus" skolan, vi ska bli det nya svart. Återföda den i aska fallne fenixfågeln till en brinnande best i himlen. Jävligt omständigt att se sig besegrad av Växjö! Enklare att ta sig an problemet faktiskt! Så slipper man söka jobb, börja betala av lånet, flytta, adressändra, söka nya skolor, ditt o dutt. Hoppas nu vi får en djävla slagkraft, för så här kan vi faktiskt inte ha det! det är pinsamt, vi är på ett universitet, och vi sitter o googlar fram vår information. Liksom, ehhhh. Jaja, enough nagging for one day. Som sagt, jag tror på förbättring i alla lägen. Nu; läsa. Kramar från mig (henrik) till dig, who ever you are :)