Musiken är hög men här är tyst, hur komme sig en sådan beskaffenhet i torde undra. Jo. Jag stressar av. Lägger ett lock på och återkommer till mig själv på söndag. Om en timma kommer min kropp infinna sig i ett säte på en buss som kommer färdas söderut. Det är sol ute. Känner jag mig själv rätt kommer sinnet då hitta tillbaka till kroppen för att se ut över de solbadande svenska vårlandskapen. Men alltjämt hålla käft och förströ sig i sin intighet. Inte dags att vara akademiker. Inte dags att vara formgivare. Inte dags att vara någonting annat än innesluten av en vårdande livmoder av intighet. Ändock, är jag glad. Jag är tillfreds med nu. Nyfiket tillfreds, men pausar. Precis som jag brukar göra när jag har nått ett breakthrough i ett skolprojekt, liksom sådär satt pricken över i. Då brukar jag bli självspattig och upprymd och kvotera in fikor med tillhandhavda bordsgrannar och vänner eller helt sonikum ensammen men fromt nöjd. Kvotera in, är något man gör för att skaffa sig struktur när där annars råder utbreda kaos. Struktur, precis som hungern kräver mat var sjätte timma, gör sinnet sig hört ibland men det är upp till disciplinen att göra den till viljes. Det tror jag. Därför kvoterar jag hit och kvoterar jag dit.
Nu måste jag låta datorn laddas så jag kan fly in i TRON ett par timmar på strömlös buss. Bara i nödfall, jag tror det ska gå rätt bra ändå. Över och ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar