summan av ego, är ergo sum. som man förum skaldade, med ett rungande cogito som inledning. Man tänker därför är man, sägs det. Jag tänker, men jag tänker stundom inte särskilt mycket eller för den delen klart. Därför är det ibland bra om jag drar mig till att konkretisera vad som egentligen försigår. Hur tänker du Henrik, finns där saker du bör ta vara på och finns där saker du bör justera. Just för några dagar sedan kom jag på en sanning som var för bra för att glömma bort och begav mig nattetid 03 ur skrotsängen upp i en bröstvårtenypande kall lägenhet. Där satt jag, som i en ö av ljus mitt i ett evigt mörker som tog vid där lampans ljuskägla klingade av. Ljuset föll ned över den nyuppslagna blanka ljust beiga sidan i min allt-i-allo-skiss/tankebok jag öppnat i mitt knä. Jag satte pennspetsen mot pappret och såg hur den svarta vätskan skar genom det ljusa pappret. Jag satt nog en bra stund, och antecknade mina egna sanningar, de var nog flertaliga. Med benen och fötterna i ljusön och överkroppen vilandes i den mörka världen, stirrandes upp på en ljust blå grynande himmel drog jag mig tillbaka till sängen och somnade om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar