Sånger hörs från andra våningen. I pauserna hördes nöjda suckar och det är varmt nu. Solstinna dagar, såsom i södern, föreställde jag mig. Jag njöt av kraften jag funnit. Här fanns inget hinder längre. Händerna var såriga och torra som krut och jag älskade det. Äntligen hände det. Det trånga mörka rum vars skuggkastande slöjor tidigare bundit mig, hade vält i sin ruin och gått under. Jag såg nya vidder, och sucken som gick genom rummet värmde min panna och kom den solbrända luggen som hängde däröver att flyga runt i ett förnöjt sensommarlikt mönster. Jag höjde blicken från bordet och tittade ut genom ljuset som kom från de öppna fönstrena, och jag mindes hur allt borde vara. såhär, precis så här.
kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar