Hej. Efter en förfärligt upptagen tid är jag nu färdig. Jag har bestigit det tre men egentligen fem år långa berget och kliver upp på toppstenen med allt bagage i behåll, och jag tänker inte se mig om. Det är nya tider, det är nya giv i hand. Jag vet inte riktigt hur det är att vara i den position jag nu befinner mig. Jag är utexaminerad, hemflugen, och adjösagd. Jag har ett yrkesliv framför mig i den snaraste framtiden. Jag siar det så. Hur är det att arbeta, hur är det att inte plugga? jag har inget att jämföra med. Jag är en student, det är en del av min identitet, och det är inte så konstigt. Jag har snart pluggat, suttit för en skolbänk i tjugo år. Läskigt att klättra över krönet och börja på nya mål. Massor av saker kommer ändras. Jag kommer förmodligen ha råd med saker. under tolv månader fram till detta nu har jag köpt kläder för ett samlat belopp av 600 kronor ungefär. Sitter nu i mitt enda par hela jeans och undrar hur det vore att inte förknippa ett inköp av nya byxor med ångesten av att inte ha råd att betala hyran. Jag tänker stå här på toppen ett tag och kolla utsikten. Jag söker en bra väg vidare, och jag är tyvärr kräsen. Jag vill ta tillfället i akt att ha roligt, och det känns som om det är inom räckhåll. Jag känner mig vansinnigt kreativ och fri. Jag tänker ta chanserna som det innebär att vara kreativ och fri. det tänker jag. Vi ses!

Ja!

Nu drar jag en gräns. Jag tänker göra något sjukt intressant som examensjobb. Jag är helt förbaskat utled på att jämnt röra mig mellan torra teorier om ett kommersialistiskt samhälle bestämt åt mig vara dem enda rätta. Jag tänker jobba med hänförelse, med kreativitet och lust, och till min hjälp har jag allt jag någonsin lärt mig, och min nyfikenhet. På pappret kommer jag hänvisa till arkitekturteori och liknande, men under ytan kommer jag plantera själ och poesi. Fucking punkt.

wikiP

Då fyller jag den 19:e november för 24:e gången. En dag som vilken annan. hmm; 19 och 24. undrar vad som hände 1924. WIKIPEDIA SAYS:

• 8 januari - Renhållningsarbetarna i Sundsvall går ut i strejk.
• 12 februari - Tutankhamuns grav öppnas.
• 1 april - Adolf Hitler öms till fem års fängelse och 500 guldmark i böter i högförräderiprocessen efter ölkällarkuppen 1923 ^[3].
• 28 september - Sveriges dittills två sista obestigna bergstoppar, Sareks nordtopp och Suchtkammen, meddelas vara uppnådda.
• 30 december - Den Amerikanske astrnonomen Edwin Hubble anger att det existerar flera galaxer.
• 1924 - Arbetet med den första Volvon påbörjas.
• 1924 - Herointillverkning förbjuds i USA

Det verkar vara ett ganska känt år ändå, och ändå visste jag inget om det. Konstigt att sånt där händer. Därför tackar vi wikipedia. För att wikipedia ger oss information, och, kan förströ oss när vi är i väntpauser. såsom nu. Önskar mitt kaffesällskap ville höra av sig snart! Över och ut !

.There is something in... -// THE VOID //- (flyer)

Världen i ett sandkorn

Intuiteten är styrkosan som omedvetet för oss längre in i våra intressen och längre och längre bort från generaliteten. Den tröttsamma och utstuderade generaliteten. Att dyka ner är räddningen, för många. Se under och fascination i något litet, är vad som skapar genier.

Strödd över tid.

Jag 2008. Nyinflyttad i Växjö. Dagen efter påbörjade jag mina första universitetsstudier och fick för första gången möta många av dem som idag är mina vänner. Blicken osäker och sökande och dränkt av förhoppningar och minnen.

......................................

Jag 2007. Korridorsporträttet som hängde uppe i internatkorren Dala D på Leksands Folkhögskola, togs inne på Fridas Toaltett. Jag minns att jag var lycklig. Varat var en korslek av äventyr, av mörker och ohejdbart ljus, ett äventyr, som jag älskade för så mycket.

................................

Hösten 2008 bearbetade jag sorgen av att ha lämnat Leksand för äventyret ut i det okända.
Att byta gammalt mot nytt var mig då en relativt obeprövat, och jag var så tveksam över vad jag gjort. Jag älskade så många, men kunde inte längre ta dem i famn och bli tröstad. Allt fortsatte snurra och snart märkte jag inte att allt hade förändrats.
Här är en film jag gjorde under denna period, som jag fortfarande idag tillägnar dem alla. Kärlek.

Text & Musik: Tomas Andersson Wij - Sanningen om dig

........................................

Är det konstigt att man blir konstnär. Är det konstigt att man släpper alla andra hållpunkter än dem känslobeskrivande, när man får till skänks ett liv som är så vackert. Är det konstigt att vilja skänka sig sig själv och sina känslor och sin person och mystik, nu som då. Är det konstigt att bli rörd till tårar av förändring, när man klarat sig genom mörker och ljus och aldrig märkt det förrän handen bläddrar förbi de sidorna många tider från bortom imorgon. Att se sig själv, utifrån, är det konstigt man blir både rädd och ödmjuk och stolt.

Kontraster in humanus

Levar konjunkturer. Hurrar för dem. Hurrar för olikhet och mångfald på ömsom sida enfald. Homogenitet har aldrig varit en hållbar strategi för någonting. Om människor skall klara av att hålla sig, måste de få se skillnader, välja sida, bli en identitet. Generaliteten gör ingen varken nöjd eller upprörd. Hellre uppröra än inget röra, för då har man satt igång en konjunktur för gillning/antigillning. Tänker därför bestämma mig själv för att företeelsen "tjejmiddag", är ett gängse och reko begrepp. Överdrivna grupptillhörighetstillkännagivanden torde alltså vara bättre än inga, så tjejja och killa-på hördenini! Skål! Såtillvida du inte råkar ha egen vilja och egna drömmar förstås, då går det bra att fortsätta bara vara sig själv. Puss!